Sida 63
Andra Synen.
Herren bevärdigade mig-all'blifva ögonvillne lill den ytlersta dom, som år 1757 hölls i andeverlden; och jag såg då en si or siad i norr, bebodd af papisler och reformerla, hvilken förstördes. Påfven Henedicius XIV, som äfven är Öfverhufvud för el t samhälle af katoliker, ankom, vid detIa tillfälle, uti en bärstol. Jag talade med honom, och han sade mig atl den heliga Skrift vore jyjdomlig och helgonens dyrkan således en dårskap, samt atl man bör tillbedja blott en Gud, ii vilken har ail makt i himmelen och på jorden. Påfven försäkrade mig, atl han velat reformera kyrkan, men alt han derifrån blifvit hindrad af många orsaker, hvilka han också uppräknade.
Ej långt ifrån det samhäile, hvilket han styrde såsom påfve, voro allmänna skolur, dit de sändes, hvilkas religion hvarken var ren eller slödd på säkra grunder. Munkar, som blifvit omvände genom rening af sin tro, undervisade der de nykomne andarne, talande med dem om Gud, om Försonaren och om hemligheten af hans ord. De betogo sina lärjungar deras villfarelser, angående påfvens makt, allalen, romerska kyrkans bruk, men i synnerhet rörande helgonens dyrkan.
För all närmare lära mig känna de af katolikerne tillbedda helgon, lät man hundrade af dem, som visste af sin kanonisering, uppstiga ifrån de lägre regioner, hvarest de vistades. De ställdes bakom mig så, att blott några få visade mig ansigtet. Jag samtalade med en, som kallade sig Zavier, och af hvars tal jag slöt, att han var rubbad till sina sinnen; dock sade han mig, att han trodde sig sjelf vara ett helgon och ville blifva
