Sida 30
under drottningens förtegenhet, dagarne derpå gjort besök hos Svedenborg, samt med lock och pock sökt att utleta hemligheten; det la misslyckades dock, ty den var hos honom i särdeles godt förvar.
2. Om Enkan Martevilles.
Ej mindre underbar och oförklarlig, än den föregående berättelsen, är den vi nu gå att anföra, om enkan Martevilles. Hennes man hade varit holländsk minister i Stockholm och afled helt hastigt 1760. Bland andre fordringsägare, som nu inställde sig i det gäldbundna boet, var äfven en viss guldsmed (efter andra en köpman). Denne presenterade en räkning på en förfärdigad silfver-servis, hvilken fru Martevilles bestämdt visste vara af hennes man betald, ehuru hon olyckligtvis ej kunde finna det erhållna qvittenset. När guldsmeden en tid derefter hotade med stämning, och hon således fruktade blifva nödsakad att ännu en gång utbetala en för henne högst kännbar penningesumma, beslöt hon i sin förtviflade belägenhet, att vända sig till den beryktade andeskådaren Svedenborg, om hvilken hon hört omtalas så många underbara saker. Hon begaf sig verkligen också en dag till Svedenborg, omtalade för honom med största noggrannhet alla omständigheter, som på något sätt stodo i förbindelse med sjelfva hufvudsaken, bad honom söka vinna upplysning af hennes mans ande om det ställe, hvarest han hade gömt betalningsbeviset. Några dagar förgingo emellertid efter detta besök, utan att den arma enkan derunder fick någon vidare reda på det olyckliga qvittot. Ändtligen inträdde Svedenborg en eftermiddag, med ett glädjebådande ansigte, till enkan och berättade, att han nu vore i tillfälle att kunna lemna henne underrättelse om det förlagda qvittenset. Hr Martevilles hade nemligen tillkännagifvit för honom att
