Sida 82
sig af sig sjelfve vara förståndige; deras tillstånd föreställdes genom deras ansigten, hvilka syntes ovanligt spetsiga, men i öfrigt ganska vackra. De tycktes äfven hafva på hufvudet spetsiga hattar, och syntes icke hafva köttaktiga menniskoansigten, utan sågo ut såsom uthuggna beläten, utan lif. Sådant är deras tillstånd, som tro sig af sig sjelfve vara andelige, eller af sig sjelfve kunna hafva tron. Andre andar fingo ock företräde, men dessa kunde alls icke qvarblifva: utan intogos af häpnad, blefvo ängslige och (lydde skyndsamt derifrån.
Själarna, som komma lill andra lifvet, äro alla i okunnighet om hvad himmel och himmelsk glädje är. De fleste mena de( vara en glädje, hvari man kan inlåtas, huru man än må hafva lefvat: äfven 0111 man hatat sin nästa och lillbragf sitt lif i de gröfsta brott.
*
Sjette Synen.
Menniskan har 0111 helvetet, likasom om himmelen, icke annat än ett högst allmänt begrepp, hvilket är så mörkt, alt det är så godt som intet. De t. ex., som aldrig varit utom sina hyddor uti skogen, kunna väl hafva ett generell begrepp om jordklotet, men känna icke kejsardömen, eller konungariken; än mindre regeringsformer. samhällenas inre och samfundslefnaden. .Men förrän de känna ailt delta, äga de endast de allmännaste begrepp om jordklotet, hvilket begrepp är nästan intet. Likaså nu 0111 himmelen och helvetet; då likväl på begge dessa ställen finnas oräkneliga ting, och obe-skrifligt mycket mer, än på något verldsklol. Huru oräkneliga (ingen der äro, kan slutas endast derutaf, att, såsom aldrig någon kan hafva en lika himmel med en
