Sida 153
framför dem i luffen; vanligen lefva de icke ett år efter en sådan syn. Då de lemna detta jordiska, hemtas de i en vagn, förspänd med brinnande hästar, och införas nästan alltid genast i himlen.
Något, som motsvarar vår skrif- och tryck-konst, hafva de icke. Deras kunskap i audeliga ämnen fortplantas genom tradition; för öfrigt förkasta de allt an-annat vetande.
3. Innevånarne på Mars.
Bland alla planetverldens andar äro de från Mars de bäste, och till största delen lika med de himmelska menniskorna. De karakteriseras genom jernet och föreställa, i den stora menniskan, »det förmedlande mellan förs.tånd och vilja.»
Deras milda, Ijufva språk, berättar Svedenborg, liknade den mildaste himlaluft och öfvertriiffade alla de språk jag dittills erfarit, utom englarnes. Intrycket af detsamma skedde på venstra tinningen samt öfre delen af venst ra örat; det var liksom om eu vestanllägt vidrört dessa delar. Det fördes vidare till hjernan genom både synen och hörseln.
Menniskorna på Mars äro icke förenade till några stater, ej heller lydande under någon allmän styrelse, utan lefva för sig sjelfva, efter fritt val, i större eller mindre sällskaper. Endast de, som Öfverensstämma till det inre, kunna förena sig; hvarvid de bedöma hvarandra efter ansigtsdragen, hvilka hos dessa menniskor alltid äro en trogen bild af tanken. Det är i allmänhet för dem omöjligt alt tala ett nrd och tänka elt annat; ej heller kunna de förställa sig. Ansigtet tolkar nemligen hvarje deras känsla, och återgifver densamma med största noggrannhet, i miner, blickar o. s. v.
Begäret efter att beherrska andra och att få råda öfver sina medmenniskors egendom eller tillegna sig
