Sida 148
dikstolen var midt för bänkarne och dörren bakom dem, Englarne anvisade fremlingarne en plais och sade: att hvar och en af samhället, så snart han inträdi i templet, vet sitt ställe, emedan han ledes dit af en inre känsla. Satte han sig annorstädes, så kunde han hvarken höra eller se; han skulle derigenom störa ordningen och sålunda hindra presten att emottaga ingifvelse af Herren. Då alla voro församlade, steg presten upp på predikstolen och höll ett tal, fullt af anda och vishet. Han framställde Skiifiens ht lighet och Herrens förening med den andeliga, naturliga verlden genom den heliga Skrift. Som han var inspirerad, öfvertygades hans åhörare också fullkomlingen, alt bibeln blifvit dikterad af Jehovah: att den var från honom och alt vbbet var den, men att denua vishet, hvilken Herren forborgat under den bokstalliga meningen, ej kunde uppei.bara Hg uian för dem, som äro i lärans sanning och lifvets godhet, d. v. s., som äro i Gud. Predikan slutades nu med en innerlig bön; hvarefter fremlingarne tillsades att allägga de kläder, de blifvit iklädde, och nedstiga derifrån.
*
Om de till vårt solsystem hörande planeters innevånare och andar.
Enligt Sedenborg, äro alla de till vårt solsystem hörande planeterne bebodda af menn^kor, hvilka mer och mindre likna vår jords innebyggare. Han säger sig flera gånger, i andanom, hafva besökt de särskilda planeterna, och derunder samtalet med deras innevånare. Vi vilja derföre, för att bereda läsaren ett nöje, göra ett kort utdrag ur hans märkvärdiga arbete: De Te/luribus, hvilket innefattar en utförlig beskrifning om beskaffenheten af de indra jordkropparna, deras naturalster, samt de menniksor som finnas der.
