Sida 98
Nionde Synen.
De girige äro bland alla onda andar de osnyggaste. Bland alla tänka de minsl nå lifvet efier döden, på själen och på den invärtes menniskan; de veta icke ens hvad himmel är. Minsl bland aila andeverldens innebyggare upplyfta de sina tankar; utan, så att säga, ingjuta och nedsänka dem, redan här i lifvet, i kroppsliga och jordiska ting. När de komma i andra lifvet, veta de länge icke att de äro andar, utan tro sig ännu allt-jemt vara i kroppslifvet. Deras tankebegrepp, som af girigheten blifvit liksom kroppsartade och jorJiska, för-byins uti ohyggliga fantasier. Bland annat lycka de sig, i andra lifvet, vistas i käiirar, liva rest finnas stora pen-ningesuinmor. Här inbilla de sig vara antastade af otaliga råttor; men det la oaktadt gå de icke derifrån förr, än de slutligen hotas alt blifva uppätna. Uttröltade af striden mot råttorna, nödgas de nu lemna sill kära guld och vräkas då upp ur dessa hemska källrar.
Tankebegreppen hos dem, som varit öfverdrifvet girige, förbytas ofta uti de osnyggaste fantasier. Delta visar sig också af deras helvete, som är djupt ner under fotterna. Derifrån utdunstar nämligen en lukt, lik ångan af flådda svin uti ett slagltråg; sådant är de gi-riges hemvist. De, som komma dit, synas först svarte och tycka sig sedan, genom hårens afrakande, blifva hvite. Sådane förekomma de sig sjelfve; men likväl qvar-blifver elt visst annat kännemärke, hvarigenom de igenkännas af andra, hvarthän de än komma.
En svarlmörk ande, som ännu icke blifvit nedsläppt till sitt pinorum, emedan han först någon tid skulle uppehålla sig i audarnes verld, nedsänktes dit. Han hade
