Sida 25
derefter, då hufvudskålen verkligen kom i händerna på en Svedenborgare, som genast lät återföra den tillbaka i kistan, hvilket skedde med stor högtidlighet.
*
Anekdoter om Svedenborg.
Man har en mängd märkvärdiga berättelser om Svedenborg, hvilkas sanningsenlighet är mer och mindre beskämdt konstaterad. Flera af dessa stöta verkligen på det underbara och öfvernaturliga. Sjelf erkände han sig dock, enligt Tessins vittnesbörd, icke egentligen kunna blicka in i det tillkommande, emedan andarne, från hvilka han hämtade sitt vetande, vanligen icke kunna förutsäga tillkommande ting; ty Herren allena, sade han, är allvetande. Också känner man af Svedenborg blott tvenne besannade profetior. Vi vilja här anföra dem:
1) Om en resa med kapten Dixon berättas nemligen följande sällsamme händelse. Det var år 1758: Svedenborg skulle ifrån London återvände till Stockholm och hade betingat sig öfverfart med nämnde kapten. Aftonen före afseglingen hade en af Svedenborgs vänner, kommerserådet Springer, anländt till hans boning, för att besöka honom. Efter att hafva haft ett längre förtroligt samtal med denne sin vän, hade Svedenborg, för att i rätter tid vara färdig till resan, tidigt gått i sin kammare att lägga sig. Springer qvarstannade emellertid ännu än stund i rummet utanför, fortsättande ett samtal med värden. Det dröjde dock icke länge, innan de öfverraskades af ett buller i Svedenborgs kammare, och då de tittade ditin, sågo de Svedenborg, med armarna lyftade mot himmelen och under häftiga rörelser med kroppen, tala fort och lifligt, likväl ulan att de hörde mera än slutet deraf, som bestod i utropet: ”Min Gud!” i delsamma han nedfällde armarna. Nu inträdde
