Sida 31
detsamma, jemte åtskilliga andra för huset angelägna papper, blifvit inlagdt uti en viss lönnlåda i en, af honom för någon tid sedan begagnad, skrifpulpet. Enligt hvad boets utredningsman, legations-sekreteraren Letocard, med flera andra åsyna vittnen, intygat såväl skriftligen, som muntligen, återfanns också det förlorade betalningsbeviset just på samma ställe, som Svedenborg hade angifvit.
En annan berättelse om denna sannna tilldragelse, afviker i några mindre detaljer ifrån den ofvananförda Det uppgifves nemligen i denna, att Svedenborg, i stället för att sjelf underrätta om det ställe, der qvittenset blifvit förvaradt, endast tillkännagifvit för enkan Martevilles, att han sammanträffat med hennes man, samt att denne sistnämnde för honom nämnt, att han (Martevilles), som snart skulle förflyttas till ett nytt englasamfund, redan följande natt ämnade besöka sin hustru. Verkligen skulle ock den aflidne vid 2-tiden på natten och klädd i en nattrock, hvilken liknade den, som han i lifvet brukat, hafva inkommit till enkan, hvilken på Svedenborgs ord, jemte sin kammarjungfru, vakande afbidade sin mans ankomst. Anden hade då sett mycket allvarsam ut, och med sitt finger utvisat det ställe, hvarest qvittenset var undangömdt. Derefter hade den, utan att yttra ett enda ord, ögonblickligen försvunnit.
3. Svedenborgs förutsägelse om branden i Stockholm.
Af alla de berättelser, man äger om Svedenborgs andeskåderi och hans dermed sammanhängande förmåga, att, oberoende af rummet, kunna skaffa sig de mest underbara, snart sagdt ögonblickliga underrättelser om tilldragelser på långt aflägsna ställen, finnes ingen mera öfvertygande, än den om ”Branden i Stockholm.” Vi
