Sida 93
Åttonde Synen.
Under högra fotens häl finnes ett helvete, der de andar vistas, hvilka haft sin fägnad uti grymhet, förenad med olukt, och som uii sådant känt silt lifs ljufvaste nöje. Det är undransvärdt att de, som i lekamliga lifvet varit grymme, nästan alltid också framför andra varit oluklige. Sådane förvaras nu i detta helvete, der de på det skändligaste sätt utöfva alla möjliga grymheter. Medelst fantasier göra de sig liksom tröskniugs-redskap, med hvilka de slå och illa handtera alla dem, de träffa på. Äfven göra de sig breda bilor, sådana som skarprättare nyttja, samt borrar, med hvilka den ene jemmerligen handterar den andre. Utom flera andra grymheter, som begås i detta helvete, finnas några af Judarne, som på det mest barbariska och grymma sätt handtera de arma hedningarne. Nu för tiden tilltager och växer detta helvete, i synnerhet genom dem, som äro från den såkallade christna verlden, och hvilka söka sitt lifs högsta förnöjelse uti den mest råa otukt; merändels äro de äfven grymt sinnade. Stundom vänder sig dessa andars nöje i en stank af mennisko-träck, hvilken, då detta helvete öppnas, starkt utdunstar der-ifrån. Jag har känt den i andarnes verld, och föll der-vid nästan i svimning. Denna träck-stank intager helvetet skiftevis, och upphör åter skiftevis. Det är de fördömdes nöje af otukt, som förbytes i sådan stank.
Med tiden, när de länge varit i ett sådant tillstånd, lemnas de ensamme, och liksom döljas i gräsliga plågor. De blifva slutligen till sitt yttre vanskapliga ben-rangel; men likväl måste desse olycklige lefva.
På det planum, der fotbladen stå, är framåt, på
