Sida 58
Syner af Svedenborg.
Första synen.
En morgon då jag, nyss uppvaknad, låg i djupa tankar, såg jag genom milt fönster en blixt fara ned, på hvilken elt åskslag följde. En himmelsk röst hvi-skade mig i örat, att man ej långt ifrån mig disputerade om (iud och naturen. Några djeflar sade sins emellan: 11 vårföre kunne vi ej tala med englarne? Vi skulle då öfvertyga dem, att hvad de kalla Gud, ej är annat än naturen. Gud är blott ett tomt ord, om man ej dermed förstår naturen.”
Deras önskan blef uppfylld, och man lät dem uppstiga ur helvetets mörker till andarnes verld, som är belägen emellan lifmmelen och jorden. Derpå kommo tvenne englar ned ifrån himmelen för att disputera med dem; och jsg var närvarande dervid. ”Huru enfaldige ären J icke,” sade en af andarne från helvetet, »med er tro på Gud! Ilvad är en Gud, som ingen hvarken sett eller begripit? Endast pöbeln tror saker, som den ej begriper; naturen ensam är allt. Hvad kan man väl se med ögonen, lukta med näsan, smaka med tungan och gommen, höra med öronen och känna med hela kroppen annat än naturen? Vi lefva och andas i naturen, våra hufvuden så väl som edra äro i naturen; följaktligen äfven våra tankar.” — ”1 dömen så,” svarade euglarne, ”emedan J ären blott sinnlige, och emedan vanan vid det onda och vid villfarelser, hvilka hålla er fångna i materien, hos er förqväft den andeliga metmiskans högre egenskaper, hvari-genom J skullen kunna lyfta eder till det himmelska ljuset.
