Andeskådaren Svedenborg

hört för de sina. De öfverlade nu en lång stutid, och beslöto i harmen, att de straxt skulle gå till oss och säga oss, att man borde bedja till Gud Fader för Sonens skull, tilläggande äfven, att de ville draga oss i öronen. De utgingo också verkligen ifrån sitt samlingsställe och tågade in i lunden, som omgaf husen, der gossarne med sina läromästare voro. Midt uti denna lund var ett fält, upphöjdt som en fäktarebana. Dit ställde de nu kosan, hållande hvarandra i händerna. Emellertid stodo vi der redan förut och inväntade dem. Der funnos tufvor af jord, liksom små högar, på hvilka de nedsatte sig; ty de sade sins emellan: ”För dem skola vi visst icke stå, utan vi sätta oss ner.« Derpå började en af dem, som kunde göra sig ett utseende af en ljusets engel, och af de andra fått uppdrag att tala med oss: ”J hafven föredragit oss, att vi skola öppna våra ande-sinnen om de första orden uti Herrans bön, huru vi förstå dem; derföre säger jag eder, att vi förstå dem sålunda, att man skall ställa sin bön till Gud Fader. Och emedan Christus är vår medlare och vi, genom hans förijenst varda saliga, så skall man bedja till Gud Fader i tron på hans Sons förtjenst.” Härpå svarade vi: ”Vi äro af det himmelens samhälle, som kallas Michael, och äro skickade, att ransaka och undersöka om hos eder, som ären församlade här, finnes någon religion eller icke. Ty tankebilden 0111 Gud ingår uti allt, hvad religionen tillhörer, och genom densamma sker vidare förbindelsen och saliggörelse. Vi i himmelen läsa dageligen denna bön, likasom menniskorna på jorden; dock fästa vi icke derunder tanken på v Gud Fader,” ty han är osynlig, ulan på Herren uli sin gudomliga mensk-lighet, hvaruti han är synlig. Han kallas af eder, uti denna sin mensklighet Christus, men af oss Herre; alltså är Herren för oss Fader i himmelen.”

När våra vederdelomän detta hört, sade de: ”J upprepen mycket af Ordet, och sådant hafva äfven vi till-