Sida 100
6. Ett lik och en timmerstock
100
MARK EX.
blad och blomster. Allt var lif och glädje — allt syntes dansa på rosor.
Men på en gata, beströdd med hackadt granris, gingo fyra svartklädda gossar. Dock kunde man icke upptäcka någon sorg i deras ansigten, ty glädjen och det deraf födda skämtet dansade obehindradt sin blomsterbana mellan glänsande öga och leende mun.
»Vi få väl vin i dag,» yttrade en af dem.
»Det förstås,» svarade en annan, »och konfekt med, kan du lita på.»
»I påsar eller på bricka? Hvad tror du?»
»Inte i påsar, för det är bara ett borgarhus.»
»Men kringlor då?»
»Det vill jag inte svära på, men det kunde hända.»
»Under tjugufyra skilling per man kan man väl inte ge oss.»
»Tjugufyra skilling är det minsta och en riksdaler det högsta.»
»I det der huset är det.»
»Låt oss gå in.»
Granrismattan förlorade sig i en portgång, hvaruti äfven gossarne försvunno. De hade således ingen egen sorg att bära på; det var föremålet för en annans de skulle bära till grafven.
Tvänne af dessa gossar, som alla tillhörde Clara trivialskola, voro Adolf Axner och Gustaf Hök.
Vintern hade således aflupit ganska lyckligt för vår hjelte. Han hade tillfrisknat, ätit upp sig, som det heter, under julen, blifvit större och starkare samt börjat sin vanliga skolgång. För att betrygga hans personliga säkerhet hade alla möjliga försigtighetsmått blifvit vidtagna, ty
1:0 hade kopparslagaren anmält saken för gevaldigern i trakten, och denne, den höga öfverhetens nitjske representant, sprang dagligen upp till kopparslagaren, tog hos honom sin morgon- eller aftonsup med tilltugg och öl, allt efter omständigheterna, samt fick sina kopparpannor för-tenta för intet;
2:0 beordrades, genom rektorns i Clara skola försorg, kyrkdrängarne att hafva ett vaksamt öga på alla grof-lemmade karlar, helst murare och allrahelst sådana murare, som, vare sig genom naturen eller konsten, endast blifvit begåfvade med ett och ett halft öra, och hvilket åliggande
Källa: Project Runeberg ·
