Sida 101
6. Ett lik och en timmerstock
ETT I.IK OCH EN TIMMEESTOCK.
.101
drängarne, som ofta fingo sin goda förplägning hos mamma Brandström, med berömvärd t nit fullföljde;
3:0 gick Adolf aldrig ensam till eller från skolan, ty på ditvägen ledsagades han af en stark lärpojke, och på hemvägen hade lian nästan hela skolan i sällskap, dels af personlig tillgifvenhet för vår hjelte, dels ock af nyfikenhet att någon gång få se det fruktade vidundret, hvars undergång, i fall det anträffades, var besluten.
4:0 bar alltid Adolf i sin hand, när han var ute på gatorna, den af Pauli honom skänkta käppen med blykulan i ändan, kallad Tirfing eller Angantyrs dråpliga svärd, och i hvars begagnande han af Pauli erhöll dagliga lektioner;
OO S o 1
samt
5:0 hade fru Brundström föranstaltat 0111 ett större sammanträde af alla madamer och pigor i qvarteret, och hvarvid alla med en mun utfäst sig att hafva ögonen på hvarje misstänkt karlöra i grannskapet samt att, när något dylikt förmärktes, genast rapportera derom i kopparslagar-verkstaden. Bittida och sent var det ett tillopp af jungfrur i berörde verkstad, helst sedan en huspiga i qvarteret, som under en rapports afgifvande gjort sig bekant med en af kopparslagargesällerna, blifvit dennes fästmö med koppar-slagarfrus tur och befordringsrätt, hvarefter rapportrisernas antal till den grad ökades, att kopparslagarmästaren fann sig föranlåten att sätta en dam mot den alldagliga stormen. Aldrig har väl någon murare, med eller utan öron, förorsakat en sådan uppståndelse som den ryslige Storken.
Antingen nu denne verkligen blifvit afskräckt från fullföljandet af sin hämd genom alla dessa serveter, som öfverallt brötos och värmdes för hans emottagande, eller han på annat sätt hindrades från att uppträda på skådeplatsen, nog af, han syntes icke mera till, och man glömde snart både honom och hans halfva öra.
Hvad nu särskildt beträffade vår hjelte, föremålet för så mångas intresse och omsorger, så var det naturligt, att allt detta skulle göra honom till en i högsta grad vigtig och dyrbar person äfven i hans egna ögon. Med den innerligaste förnöjelse och stolthet såg han, fast han ej låtsade se, huru allas blickar riktades på honom, samt hörde, fast han ej låtsade höra, huru allas läppar framhviskade hans namn och bragder hvar han visade sig. Allt detta återväckte och fördubblade modet i hans bröst, purprade hans kind och
Källa: Project Runeberg ·
