Sida 103
6. Ett lik och en timmerstock
ETT I.IK OCH EN TIMMEESTOCK.
.103
De fyra svartklädda skolgossarne stodo i likrummet, läsande på lockets begge plåtar. På den ena stod:
»LAURA WILHELMINA,
6 år och 4 dagar.»
På den andra följande vers ur Svenska psalmboken:
»Säll du, som, menlös, fann din graf för ären, Lik späda blomman, som föll af om våren I Du i det stilla Gick ner, du lilla, Förrn ondskan hunnit ditt förstånd förvilla.»
Således, för att icke ondskan skulle ditt förstånd förvilla, bäddades din tidiga graf och skänktes dig evighetens sällhet. Hvarför skulle du vinna en seger utan kamp, medan så många andra måste kämpa för densamma? Förutsåg den Högste, som vill allt sitt skapade godt, din oförmåga att motstå ondskan och frestelserna och bortryckte dig derför i tid undan striderna och nederlaget? Men förutsåg han ej detsamma hos dem, som ohejdadt fått störta sig in i striden och dukat under deruti? Hvem kan fatta betydelsen af Guds vilja? Och hvem behöfver fatta den? Gifver ej det goda, sköna, härliga, visa, som öfverallt omgifver oss i naturen, oss en säker borgen för den källas klarhet, hvarutur allt flödar?
Tre af gossarne hade mycket att tala om den vackra likkistan, den smakfulla svepningen och de friska, nyss brutna blommorna, som förhöjde det hela. Den fjerde talade deremot ingenting, utan stod vid sidan af kistan, med blicken oaflåtligt fäst vid den lilla slumrerskan.
Det var Adolf Axner.
Hvarför ser han så innerligt på det vissnade barnanletet, hvars fina drag, bibehållande den barnsliga mildheten, sjelfva döden ännu icke vågat vanställa? Hvad betyder den tår, som från hans öppna blick faller ner på de för evigt tillslutna ögonlocken? Hvarför bleknar han nu, rodnar han nu och bleknar ånyo, under det hans läppar med möda framhviska namnet Laura?
»Nej, men se på Axner, gossar!» sade Hök sakta till sina tvänne kamrater, i det han för dem utvisade dennes besynnerliga ställning och ansigtsrörelser.
Källa: Project Runeberg ·
