Sida 142
7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
I lindens gulnande krona, som hvälfde sig öfver den lilla bädden, susade det så sorgligt för hans öron. Han tyckte, att blommorna så enträget bådo honom att få stå qvar, trognare i döden än de varit i lifvet, och han tyckte sig höra ur djupet en späd röst som sade:
»Gosse, vill du taga bort hvad oskuld oskuld gaf? . . . Vet du inte, att blommornas rötter flätat sig kring mitt hjerta? . . . Vill du beröfva den döda dess enda glädje i grafven? . . . Låt mig behålla mina blommor!»
Adolf lät blommorna stå och hastade hem till sina fosterföräldrars hus. Aldrig hade han haft en skönare natt, aldrig skönare drömmar.
Konungar belöna kungligt. Englar belöna gudomligt.
*
Källa: Project Runeberg ·
