Sida 156
8. Trumpetsignaler och sabelhugg
156
YNGLINGARNE.
»Hör du, Pauli I» fortfor Hök; »det är förbi med Grekland ... du får resa utan mig... det är förbi ni ed fältmarskalken ... du får bli det ensam.»
»Jag skall strida för både dig och mig,» sade Pauli med ett leende i tårar.
»Hårdt att stupa vid en simpel profskjutning!» suckade Hök; »och det enda som gläder mig är, att det inte skett genom mitt eget förvållande . . . detta är också en tröst för mina stackars föräldrar.»
»Kronprinsen har besökt dig, hörde jag nyss,» sade Pauli; »du får behålla din lön, och hans kunglig höghet ger dig en årlig pension, så länge du lefver.»
»Jag är tacksam för denna stora nåd,» svarade Hök; »men hvad är det i alla fall för den, som tänkt eröfra verlden!»
»Du har qvar dina armar och framför allt ditt goda hufvud,» sade Axner, »och det är numera inte alltid med svärdet som man eröfrar verlden.»
»Du menar, Axner, att ett ben mer eller mindre ingenting gör... hårdt ändå för den som fått bara två af det slaget. . . flugan har fått sex, hon, och vingar till på köpet. . . hvad den stackars menniskan är vanlottad!. . . Men du har rätt, ännu kan jag bli nyttig. . . och jag skall bli det, mina vänner!» genmälde Hök, beseglande orden med en blixt, som för ett ögonblick tände lif i hans matta ögon.
Läkarne nalkades sjuksängen med tillsägelse, att den blesserade ej finge uttrötta sig genom talande och att allt vore färdigt till amputationen.
»Ni måste gå, mina vänner!» hviskade Hök; »ni skulle lida mycket mer än jag, och det kunde modfälla mig . . . Ja, mina herrar, jag är färdig! . . . Låt det bara gå som en dans . . . det blir den sista dans mitt ben får göra i denna verlden.»
Axner och Pauli lemnade sjukrummet och trädde ut på gården. Der mötte Pauli en annan sergeant vid artilleriet, med hvilken han kom i samtal; men Axner fortsatte långsamt sin väg ut på den öde gatan och hade hunnit några famnar från sjukhuset, grubblande öfver sin barndomsväns olycksöde, då han oförmodadt kände sig bakifrån omfattad af tvänne grofva armar och hörde öfver sitt hufvud en ihålig basröst utropa:
Källa: Project Runeberg ·
