Sida 229
13. En månskensqväll på Djurgårdsbrunnsviken
»Det behöfs inte, herr doktor ... båten ilar som en spån öfver vågorna.»
»Har du fått dig en sup och något att äta på värdshuset?»
»Ja, Gud bevare herr doktorn!»
»Vädret är lika vackert?»
»Ja, himlen skiner blank, som en skurad gevärspipa, och månen är pinfull, som en rekryt, innan han svurit fanan.»
»Så raska dig då ... jag går in på värdshuset, men kommer strax efter.»
»Ska ske, herr doktor! ... Ska gå som en dans på Tre Väplingar.»
Axner tände eld på tobakspipan, kastade öfver sig kamelottskappan och tog farväl af sitt sommarnöje, hvarefter han lemnade rummet och gick in på värdshuset. Der begärde han sin räkning och betalte den.
»Hur är det, har doktorn fått biljetten, som lemnades hit på förmiddagen?» frågade skänkmamsellen, vändande sig till en af uppasserskorna.
»Hvilken biljett? ... Jag har icke fått någon biljett i dag,» tillkännagaf Axner.
»Jo, det var sannt, han ligger qvar i lådan,» upplyste värdshusflickan.
Skänkmamsellen såg efter i lådan och fick tag i biljetten, den hon lemnade till läkaren.
Denne såg på utanskriften, hvars svårlästa bokstäfver han med möda stafvade ihop till »härr docktor Acksner». Han bröt biljetten och läste med lika svårighet följande:
»Lilla goa härr docktor
härre gud at härr docktorn inte ska vara hemma, för ja har varit här fler gånger i dag men inte träfat härr docktorn — Storken har komit te stan som i förrgår å han vett at docktorn bor på jurgålsbrunn — han har änu ont i sinnet te härr docktorn, för ja har hört honom ytra saker som ä ryssliga å nåt illa vill han vist ve härr docktorn — härre gud va de ä för olykligt at han ska vara så svår så jämt å samt — akta sej för honom, lilla goa härr docktor — se sej vel före om härr docktorn träfar honom, för han
Källa: Project Runeberg ·
