Sida 246
14. »Den förskräcklige» spökar
240
LAI'RA.
»Ja.»
»Herrskapet kommer direkte från Stockholm?»
»Ja.»
»Ar det några främmande i herrskapets sällskap?»
»Ja, grefve Silfverhjelm, nådig frökens fästman.»
»Jaså, är fröken förlofvad?» frågade Axner med en viss beklämning i hjertat, som han icke kunde undertrycka, ehuru han blygdes för den.
»För en månad se'n stod förlofningen,» svarade be-tjenten.
»1 Stockholm?»
»Ja.»
»Det är inga andra på Axelstad?»
»Nej, men vi vänta mer främmande.»
»Hvilka då?»
»Jo, nådig grefvens bror, generalen.»
»Jaså, han från Finland.»
»Han kommer i slutet af månaden.»
»Ni har åkdon med er, förmodar jag?»
»Ja, det väntar vid doktorns port.»
»Godt, vi resa genast.»
Axners toalett var snart gjord, hvarefter han och be-tjenten lemnade rummet. Just som de skulle stiga upp i schäskärran, erhöll doktorn af någon i huset ett bref med Stockholms poststämpel. Axner igenkände sin vän Höks stil, bröt förseglingen och, under det åkdonet knagglade sig fram genom staden ut på stora landsvägen, läste innehållet, som var följande:
»Broder Adolf 1
Amalia Zetterstrand är förlofvad —• förlofvad med en annan, och nästa söndag lyses det för henne första gången. Jag anade det länge, men trodde det icke. Man kan ana sin olycka, men man kan icke tro på den. Jag har lidit förfärligt, och jag har icke känt plågorna i mitt ben. Du sade flerfaldiga gånger, att hon icke passade för mig, att hon skulle göra mig olycklig. Jag insåg länge, att du hade rätt. Men när man älskar en qvinna, såsom jag älskade henne, så tror man icke gerna på möjligheten af de olyckor, hon skall bereda oss, och om man också tror på dem, så vänjer man sig snart till och med att älska dem för hennes skull. Man skyr icke för att köpa ett ögonblicks salighet
Källa: Project Runeberg ·
