Sida 281
17. »Lilla Lalla.»
»ulla t.alla.'i
281
den lilla flickan, och det häller jag henne räkning för, ty det bevisar, att din hustru i detta, liksom i allt annat, var en qvinna med karakter och hederskänsla.»
»Hvad jag vet skall jag omtala, men det blir, min själ, inte för mycket, det.»
»Hur kom lilla Lalla i din hustrus värd?»
»Jag och min salig hustru hade varit gifta ett är,» började Stork med rörd stämma, »dä hon fick lilla Stina, som hon gaf di och hade så roligt åt, ty ungen var söt och stilla som ett lam, var lik modern . . . men Gud tog barnet innan det blifvit fjorton dagar gammalt. . . för faderns skull slog himmelen modern med sorg. . . men hade det fått lefva, kanske jag då inte blifvit en sådan satan, som jag sedan blef.»
Karlen tystnade och lutade sitt hufvud mot bröstet.
»Och lilla Lalla?» afbröt Axner den pinsamma tystnaden.
»En dag kom en fru på Söder, som hette Ek, till oss,» återtog Stork sin berättelse, »och frågade salig hustru min, om hon ville taga till bröstet en annans barn .. . Kristina gick in på det, och några timmar derefter återkom fru Ek med det främmande barnet... det var lilla Lalla . . . Alla menniskor sade, att det var en liten engel, och alla berömde salig Kristina för det hon skötte barnet så väl. .. vi fick tjugu riksdaler i månaden och dessutom alltid skänker till jul och midsommar... om vi också inte hade fått det ringaste, så skulle ändå salig gumman min aldrig velat släppa ifrån sig det lilla kräket... hon ömmade för flickungen, liksom det varit hennes egen.»
»Och ni fick aldrig veta, hvilka föräldrarne voro?»
»Kanske salig hustru min visste det, men jag känner det inte... En vinterafton, det var jemt ett år efter det vi tagit emot barnet, stannade en vagn utanför det hus vi bodde i . . . det var på Tjärhofsgatan vi bodde då . . . en grann dam steg in till oss . . .»
»Nå?» frågade Axner otåligt.
»Jag fick inte vara inne... jag måste gå min väg, jag,» svarade Stork.
»Än sedan då?»
»När jag kom hem tillbaka, var damen borta, men salig hustru min sprang emot mig och berättade, glad som ett
Källa: Project Runeberg ·
