Sida 282
17. »Lilla Lalla.»
28 i
laura.
vinterny, att hon fick behålla barnet hos sig, för det hon vårdat det så väl och varit så mån om'et.»
»Och du frågade inte, hvem det der fruntimret var?»
»Jo, nog tror jag, att jag det gjorde . . . men det var inte godt att ta ur salig hustru min något. . . det var det som förargade mig många gånger och uppretade mig . . . men jag hade orätt. . . hvad hade jag att göra med det som icke angick mig, i synnerhet när det mera var oss till gagn än skada?. . . Osäkert var det också, om Kristina visste det granna fruntimrets rätta namn ... en mor, som går i siden-pels och mårdbräm och har sitt barn hos en fattig murar-hustru, hushållar nog på sitt namn.»
»Men frågade du inte kusken, som väntade utanför med vagnen, hvem det var som han körde?»
»Det tror jag också jag gjorde . . . men det var en af hyrkusken Winters gamla bagarbodar, och inte kunde kusken känna till namnet på alla de personer som rullade deri.»
»Nå, såg ni aldrig mer till det der fruntimret?»
»Flera gånger sedan lär hon varit hemma hos salig gumman min, men alltid på så'na tider, då jag var ute i arbete.»
»Men sade inte din hustru för dig, att det der fruntimret var barnets mor?»
»Jo, det tror jag hon gjorde. . . jag tror det var barnets mor.»
»Kan du erinra dig hennes utseende?»
»Något så när kanhända.»
»Var hon liten till växten?»
»Nej, hon var lång och smal som en humlestör.»
»Hade hon ljust hår?»
»Nej, hon var mörklagd.»
»Aha, min grefvinna!» mumlade Axner för sig sjelf.
»Hon hade ögon som stenkolsperlor,» . fortfor Stork, »och det var underligt, det, när barnet hade ljust hår och blå ögon .. . men säkert bråddes barnet på far sin.»
»Vet du då säkert, att fadern hade ljust hår och blå ögon?»
»Salig hustru min talte om, att när det der fruntimret en gång var hos henne, hade hon i sällskap med sig en lång herre med samma slags hår och likadana ögon som lilla Lalla . . . Kristina trodde derför, att det var fadern.»
Källa: Project Runeberg ·
