Sida 291
17. »Lilla Lalla.»
»ulla t.alla.'i
291
»Jag har fått förordnande att förestå den ordinarie provinsialläkarens tjenst i Upland,» tillkännagaf Axner; »det är alltför vanligt här i lifvet, att vi måste skiljas från ställen just då de blifva som angenämast för oss . . . dock, jag har länge beredt mig derpå och måste finna mig i mitt öde.»
»Doktor Åkerberg, vår ordinarie läkare, är då så åter-stäld, att han ånyo kan emottaga sin tjenst?»
»Ja, herr grefve.»
»Det är en okristlig tanke,» yttrade grefven, »men om han dröjt med sitt tillfrisknande en månad till, så skulle vi derför ha stannat i stor förbindelse hos honom.»
»Han är så tråkig och kärf,» anmärkte grefvinnan, »alldeles en annan Carlander.»
»Jag har kommit underfund med,» sade Axner, »att de tråkiga och kärfva läkarne alltid äro de bästa och pålitligaste. »
»Vi få väl behålla doktorn qvar till afton?» frågade grefvinnan, hvilken ogerna ville inlåta sig i tvist med den besynnerlige läkaren, som visserligen ville vara tråkig och kärf, men hade så svårt för att blifva det.
»Äfven detta nöje nekas mig,» svarade doktorn, »ty jag har ännu några patienter i grannskapet, dem jag måste besöka, innan jag reser.
Grefven och grefvinnan förklarade ånyo sin ledsnad. Under detta korta samtal hade den finske generalens ögon ständigt hvilat på Axner, och denne hade icke heller underlåtit att betrakta den ståtlige, dekorerade krigaren, hvars ålder tycktes vara något öfver femtiotalet. Några ärr, förmodligen efter sabelhugg, vanprydde icke de ädla anlets-dragen. Ju mer vår läkare betraktade dessa, desto djupare började han förirra sig i sina tankars labyrinter.
»Fröken Aurora är inte hemma?» frågade han grefvinnan något tankspridd.
»Aurora har gått ned till sjön med de andra flickorna,» svarade hon.
Axner ämnade just fråga sin högvälborna värdinna, hvilka de andra unga damerna voro, emedan han på Axelstad förut icke sett någon annan ung dam än fröken Aurora, då han kände sin skuldra vidröras af en kraftfull hand. Denna hand tillhörde generalen. Axner reste sig upp från stolen och såg frågande på den gamle krigaren.
Källa: Project Runeberg ·
