Sida 292
17. »Lilla Lalla.»
292
LAVEA.
»Följ mig ur bersån, herr doktor,» sade denne, »jag har några ord i förtroende att säga- er. . . hoppas att min bror och fru svägerskan ursäkta mig, för det jag på några minuter beröfvar dem umgänget med deras ärade gäst.»
»Genera dig inte,» svarade värden, »men dröj blott icke för länge, ty kom ihåg, att vår doktor ej har tid att vara hos oss många minuter.»
Axner såg förvånad än på den ene och än på den andre. Det föreföll honom som vexlade grefven och grefvinnan med hvarandra ett betydelsefullt leende. Doktorn följde emellertid generalen, som gick in i en af de tätaste alleerna, der han satte sig på ett trädgårdssäte och inbjöd Axner att sätta sig bredvid honom.
»Herr doktorl» började generalen, »jag är soldat och finne till på köpet, går vanligtvis rakt på saken, utan alla krumbugter... ni är en hederlig ung man, rätt fram och just en som kör hufvudet i väggen ... det har jag hört om er, och det ser ni också ut för... sådant folk tycker jag om, och derför slår jag er på axeln, utan att säga: excusez-moi, eller något annat af den ekluten.»
Vår doktor mätte generalen med blickar af högsta förundran.
»Tusan dj-r, herr doktorl» fortfor generalen, »tusan dj-r, ni har sett min dotter i hvitögat, innan jag ens visste, att jag hade något barn!»
Axner spratt ovilkorligt upp från bänken, men drogs ned igen af generalens jernhand.
»Jag vet allt,» fullföljde generalen; »bror min och svägerskan ha berättat allt... ni räddade hennes lif. .. ni knäppte af örat på den skurken . . . hade jag honom på vederbörligt ställe, hundra knut eller nio hvarf gatlopp . . . det var bra gjordt af er, förb-dt bra gjordt!»
Krigaren tryckte Axners hand, så att det knakade i fingerspetsarne.
»Det är då generalen, som ... det är då generalens dotter, som ...»
»Som var på det der fördömda stället,» afbröt generalen; »det tackar jag inte min svägerska för och inte min bror heller... men,» tillade han något saktmodigare, »det var mitt fel, alltid mitt fel, ty . . . bra som det var, men ännu bättre hvad som skedde . . . det finnes ändå någon öfver molnen, som styr allt till det bästa.»
Källa: Project Runeberg ·
