Sida 327
20. Stenkorset och blomsterkransen
stenkorset oc'11 blomsterkransen. 327
innan jag ännu vaknat, och kommer hem längt efter sedan jag lagt mig.»
»Doktorn är bedröfvad,» yttrade Stork så mjukt som hans sträfva röst det tillät; »det ser jag nog, det. . . har någon olycka inträffat, som inte jag vet af?. . . En man som doktorn kan aldrig oftare få röda ögon, än när han gråter.»
ijag tycker du har blifvit mager, Stork... du måtte väl inte vara sjuk?»
»Nej, goda herre! . . . Jag har varit på arbete .. . natt och dag har jag arbetat...»
»Det gläder mig mycket, att du blifvit arbetsam igen . . . det lifvar sinnet och gör själen böjlig för det goda . . . men inte vill jag derför, att du skall skada din helsa . . . Hvarför har du inte varit uppe hos mig på så länge?»
»Jag har inte velat gå upp till doktorn, innan jag fått så mycket pengar hopskrapade, som jag föresatte mig. . . men jag har allt tidt och ofta hört efter hur doktorn mått. . . det ha de väl inte talt om, kan jag tro, för det finns ingen kristen själ mer än doktorn som frågar efter mig. .. men det bryr jag mig inte om, så länge inte doktorn kör mig på porten.»
»Det har du orätt uti, min vän .. . hvar och en, som uppför sig hederligt och redbart, har anspråk på alla förståndiga menniskors aktning och går sällan miste derom, det kan du vara säker på . . . Nå, hur mycket pengar har du nu samlat ihop?»
»Jemt hundra riksdaler, herre ... det är ju inte småsmulor, det!» svarade Stork, i det han tog fram en bundt bankosedlar.
»Nej, minsann det så är . . . vet du, denna summa har mångdubbelt värde i mina ögon, ty hennes välsignelse, hennes deruppe, hvilar deröfver... det var vackert, Stork, och det ökar ännu mer min vänskap för dig.»
»Gud vare lof för det!» ropade arbetaren, .i det han med glädjestrålande ögon blickade omkring sig i rummet.
»Nå, min vän, du vill lemna mig dessa pengar att förvara?»
»Ja, ja . . . men . . . men med ett vilkor.»
»Ett vilkor?. ... Hur vill du att jag skall använda dem?»
Källa: Project Runeberg ·
