Sida 329
20. Stenkorset och blomsterkransen
stenkorset oc'11 blomsterkransen.
329
»Du oskärar din hustrus minne med sådana ord och föreställningar. .. tro mig, helvetet har numera ingen makt öfver dig.»
»Jo, jo, jag vet hvad jag vet, och jag ser hvad jag serl . . . Och för resten,» yttrade han, i det han betraktade doktorn med en af ömhet lifvad blick, »ryssen och hundturken ska vara lika goda kålsupare... det kan behöfvas att ha ett par bastanta armar i grannskapet, som kunna ta ett grabbtag om det kniper, ty för de lefvande baxnar jag inte!»
Muraren upprätade dervid sin herkuliska gestalt, och det knäppte i buldansärmarne, liksom hölle de på att sprängas af de senor och muskler de betäckte. Läkaren betraktade med beundran jättens höghvälfva bröst, hvars förr så stenhårda hjerta nu blifvit mjukt som ett barns.
»Men du vet kanske inte, hvarför jag reser till Ryssland?» frågade Axner.
»Nej, och det angår mig inte heller.»
»Jag reser emot koleran.»
»Skulle jag vara rädd för det skräpet, jag?»
»Men ...»
»Doktorn kan sjelf bli sjuk ... det finns ingen i verlden som kunde sköta doktorn så bra som jag. . . ja eller nej, goda herre! . . . Skall jag rifva sönder dessa sedlar?»
Muraren fattade dervid med den dittills lediga handen uti sedelbundten, under det hans ansigte antog det högsta uttryck af beslutsamhet.
»Men var då inte galen, menniska!»
»Ja eller nej, herre?»
»Du finner väl, att det der tål att fundera på.»
»Ja eller nej?»
Läkaren gick några hvarf öfver golfvet. Han var djupt rörd af detta prof på tillgifvenhet. Slutligen stannade han framför muraren och lade sina begge händer på hans skuldror.
»Stork!» sade han, »du får följa mig till Ryssland.»
Murarens ansigte .flammade till, men icke desto mindre dröjde hans olycksbådande fingrar qvar vid penningbundten.
»Och denna summa använder doktorn för min resa?»
»Det der få vi framdeles språka om, min vän.»
»Nej nu . ,. nu eller aldrig, herre I»
Källa: Project Runeberg ·
