Sida 330
20. Stenkorset och blomsterkransen
330
laulta.
»Du behöfver kläder för en så lång resa, och jag skall använda dina pengar till det.»
»Nej, herre! ... De ska användas till ångbåtsbiljett, skjuts eller annat ditåt, som kan förekomma.»
»Tag hit pengarne, din galenpanna! ... Se, hur du knypplat till dem.»
»De bli ännu värre tillknypplade, om inte doktorn gör som jag sagt.»
»Nå, så tag hit dem då i Guds namn!» ropade läkaren; »du skall få betala resan sjelf, efter du så angeläget vill. .. men skyll dig sjelf, om du ångrar dig.»
Stork lade penningbundten i läkarens ena hand och tryckte den andra till sina läppar, innan ännu Axner hann draga den tillbaka.
»Jag skall alltid behöfva en god vän,» sade läkaren, för ögonblicket kännande sin egen sorg mildras af den glädje, som strålade i arbetarens ögon.
»Säg hellre en trogen tjenare,» svarade muraren med hänryckning.
»Hör du, Stork,» sade Axner, efter en stunds tystnad, »det är du som i natt upprest stenkorset på Höks graf.»
Muraren rodnade starkt, men teg.
»Ja, Stork, det är du ... jag är säker derpå . . . korset är hvarken af marmor eller granit, utan af murad tegelsten, alldeles likt det som på samma kyrkogård står på din hustrus graf.»
»Hur har ni. .. hvem har kunnat säga?» stammade arbetaren med fortfarande förlägenhet.
»Först dina händers verk och nu ditt eget ansigte.»
»Ett kors af tegelsten i stället för ett ben af kött och blod,» mumlade Stork med nedslagna ögon.
»Hök undanbad sig på dödssängen alla slags minnesvårdar på grafven ... men med välbehag skall han ändå nedblicka på den du rest... vet du, hvem som lagt dit blomsterkransen?.. . Det är väl slutligen också du, när allt kommer omkring.»
»Nej, herr doktor, mina händer duga ej till att binda blomsterkransar.»
»Och du vet inte heller, hvem som bundit den, som nu hänger öfver ditt kors?»
»Nej, men jag hittade den här fina näsduken på grafven, när jag i natt satte ner korset. . . säkert har den blifvit qvarglömd der, när kransen ditlades.»
Källa: Project Runeberg ·
