Sida 340
21. Furstinnan
LA UltA
»Nej, nej!» svarade Axner, undvikande Paulis blick, hvilket likväl ej behöfdes, ty denne var för mycket upptagen af sina egna känslor att ens märka rörelserna i Axners ansigte.
»Hon skiftade färg, när hon fick se mig,» sade Pauli med samma ton af yrande triumf, »säg du inte det?»
»Jo, jag säg det,» svarade läkaren, som bättre än vännen trodde sig kunna förklara orsaken till furstinnans rodnad.
»Såg du fursten?» , »Ja ... o ja!»
»Denne vid grafven stapplande sjukling! . . . Hösten vid vårens sida, natten vid solens.»
»Ja, det var ett lik, med en lefvande ros vid förstelnad barm,» tillade Axner.
»Han är dömd till döden af läkarne,» yttrade Pauli under vild glädje; »inom årets slut är hösten borta, natten borta, liket jordadt. . . inom årets slut är våren fri, solen fri, och den lefvande rosen hvilar vid en lefvande barm ... ha! Vet du hvad det betyder, Axner?»
Ånyo lemnade Pauli soffan och gick fram och tillbaka, gnuggande händerna mot hvarandra.
»Du menar då?» frågade läkaren med svag röst.
»Att den tjusande, stolta furstinnan Urusof en gång och snart nog blifver öfverstinnan Pauli... ja, ja, öfverst-innan Pauli, om jag också för vinnandet af detta mål skulle bända jorden ur dess bana.»
Axner såg med förskräckelse på sin vän. Dennes härliga gestalt, stark, skön och oöfvervinnelig, som man tänker sig krigets gud, tycktes verkligen vara i stånd att göra hvad han sade.
»Men, Pauli, enkan efter en furste af Rysslands äldsta slägter, af tsarernas gamla stam ...»
»Jag bär furstenamnet på min panna och domänerna i min arm,» inföll Pauli, rätande ut sin atletiska gestalt; »jag är, näst kejsaren, den ståtligaste karl i Ryssland ... . det är ej skryt, min bror... du skall snart få höra detsamma af alla.»
»Men om . . . om hon älskade en annan?»
»För den, som vågade förekomma mig, vore det bäst om han aldrig blifvit född,» förklarade Pauli vildt; »ty om
Källa: Project Runeberg ·
