Sida 341
21. Furstinnan
KtlHKTINNAN.
H4I
också min egen far uppstode ur sin graf för att kämpa med mig om henne, skulle jag utan tvekan begrafva min värja ända till fästet i hans bröst.»
»Du är förfärlig!»
»Jag medgifver det. . . kärleken kan göra mig till en djefvul, men också till en engel.»
»Men om . . . om hon redan fore sitt giftermål med fursten tänkt. . . tänkt på en annan?»
»lin annan?... Hvad menar du med det?»
»lin qvinna som hon har säkert haft många tillbedjare, och det kan ju vara alltför troligt, att äfven hon...»
»Omöjligt, hvad henne beträffar, min bror... hon har beständigt vistats hos sin far, en gammal rik general i Finland, på en af dennes egendomar långt upp i landet, utan annat umgänge än sina guvernanter och några gamla ryska officerare, som lefde gratis hos generalen . . . Ryska officerare, äfven om de äro unga, hafva ingenting förföriskt med sig, det kan du lita på ... i fjol våras åtföljde hon sin far till Helsingfors' helsobrunn, der hon blef bekant med furst Urusof, sonen till en af generalens forna krigskamrater. . . Den unge fursten, som onekligen är en ädelsinnad och mild herre, så att föga af hans tatariska härkomst förmärkes, var redan då sjuk och eländig.. . han blef icke desto mindre förälskad i den gudomliga flickan, friade till henne, och fadern gaf honom ja å den lydiga dotterns vägnar . . . de lydigaste och bästa döttrarna blifva alltid de olyckligaste hustrurna.»
»Men vet du då så bestämdt, att hon är olycklig?» frågade Axner, i det han hastigt steg upp från soffan och närmade sig Pauli; »är du då så säker på, att. . . hon inte älskar... sin man?»
»Hvad rättighet har en sådan man till hennes kärlek?»
»Jag förstår dig inte.»
»Nej, du förstår ingenting, du, ty du har aldrig älskat. . . såg du inte hennes blick?»
»Jo, jag såg den.»
»Såg du inte den jungfruliga lågan i denna härliga blick?... Så brinner endast elden på Vestas altare.»
»Förklara dig närmare,» bad Axner med en stämma, en tilltvingad yta af lugn öfver ett haf af stormande känslor.
Källa: Project Runeberg ·
