Idun: 1893

16 IDUN 1893 a ids Sh3 Snl * SR 1(5 X O pq ö o © OJ.Q'Ö aaå I ga gss S;** i © © j'O+a z. at «-» 3 >0:0 3HW 2-^»43 5S£ 3W •-J U s>% S*w °+» . * ©Ü 5-,-v :ec CO © ° h rf ^ 1_- !f a M« ;2 « S M >h CÖ bOrt-fl ’STh S'0 s s|“a 2 « sS.§ »„Wfl •Sts 2 •3 aV2 *8 « H a *< a75 ® « S ► h U «Ö :0 ©>-h ■M'O I co -Lj» g « si c$ 2 Jh P.^'Ö ft^:0 gss s«S 3-9« ss i tao*» s^s Sgg mesta sådana, att de vilja rifva ner, hvad skolan bygger upp. Misströsta ej, om ni vid besök hos föräldrarne skulle bemötas afvogt. Det tar tid att öfvervinna den gamla dolskheten hos dessa skogsbygdens kärfva invånare. En sak, som gör mig bekymmer, är den öfvermåttan oregelbundna skolgången, men jag har funnit, att man uppnår endast ett ännu sämre resultat genom att i detta fall strängt följa skollagens bud. Försök göra undervisningen intressant för barnen och ni skall säkerligen komma längre. Disciplinen bör strängt uppehållas, men med mildhet. Af kvarsittande och kroppsstraff är jag ingen vän annat än i undantagsfall. Jag öfverlämnar detta åt ert eget bedömande, men vill endast låta er veta mina åsikter och min erfarenhet. De äldre har jag uppgifvit hoppet om att omskapa. Det är de unga vi ha att, trots dåliga hem och föga efterföljansvärda exempel, lita till med afseende på skörden af vårt arbete. De religiösa behofven slumra nästan alldeles inom församlingen, men jag har åtminstone en fördel framför många af mina ämbetsbröder: jag har ingen separation att kämpa med. Fröken Vahl var visserligen en duglig lärarinna, ehuru hon var af gamla skolan, men hon var bigott och ägde ej förmågan att rätt kunna bedöma tillfällen och omständigheter, hvarför hon satte barnens föräldrar i harnesk mot sig. Ni får, som-jag redan förut sagt er, gå mycket visligt tillväga. I hvad jag kan råda er, skall jag; frukta bara ej att vända er till mig. Jag hyser ingalunda den åsikten, att läraren och lärarinnan äro pastorns tjänare. Nej, de äro arbetskamrater i samma Herrans vingård. Och med detta tänker jag, fröken Sangvin, att vi äro något så när på det klara med hvarandra. Lycka nu till i edert arbete. > Då Kerstin blifvit ensam på kvällen, satte hon sig ned och skref till sin mor ett långt bref, fullt af mod och uppmuntran. Det var den gode och vänlige kyrkoherden som så lifvat hennes förtröstan. Ack, hon visste ej, hvad som komma skulle ! Hon hade inte ännu sett frånsidan af medaljen. «0 (Forts.) Från Iduns läsekrets. Hvar gå gränserna för en tjänarinnas skyldigheter? En fråga till Iduns läsare och läsarinnor. Herr redaktör! Jag måste medge, att jag förr i världen icke tyckte om Idun. Jag har behof af denna bekännelse af den enkla anledningen, att min åsikt nu är alldeles motsatt. Bäst af allt synes mig Idun passa till vägledare för nygift folk, som ännu behöfva litet teori att stödja sin stapplande praktik med. Och som Idun opåkalladt gifvit oss så många nyttiga råd, kan den väl också hjälpa oss ur våra bekymmer, då vi direkt anropa den. Under det knappt årslånga äktenskap, hvari min hustru och jag lefvat, har vår lyckas himmel varit mera strålande än de flestas. Men när några moln visat sig inom familjen, så ha de utgått från jungfruns dystert rynkade panna, och åskan till ovädret har hon också bestått oss genom ett ursinnigt slamrande med kastruller, tallrikar, vedträn och andra oskäliga kökssaker. Detta har i regeln inträffat, när någon hygglig ung man gjort sig och oss en treflig afton genom att hos oss dricka en toddy och äta en smörgås. Men jag vill gå i ordning med frågorna. När vi beslöto att gifta oss, sade oss svärmor under ymnigt tårflöde, att vi nog skulle bli lyckliga — bara vi inte toge oss någon jungfru. Jag anade icke, hur rätt hon hade, och följaktligen var jag af annan åsikt. För min hustrus skull ville jag ha jungfru, och som afgörande skäl framhöll jag, att jag var tvungen att då och då ha en människa att skicka. Nåväl, efter ett halft års ansträngningar framletades en jungfru så absolut felfri, att det väckte allmän afund. Nu vill jag icke genomgå en lång utvecklingshistoria; nog af, klart som ett axiom är, att det ej går an att skicka henne ärenden. När så behöfves, går antingen jag själf eller hustru min, eller också anlitas ett stadsbud. Alla uppköp gör min hustru, och lugn och majestätisk på en stol sitter jungfrun och drömmer, sedan den mat blifvit serverad, som vi två jämte en kvinnlig släkting behöfva. Alltså frågas: har man icke rättighet att så där en gång i veckan skicka jungfrun med ett ärende? Min andra fråga blir: är det oresonligt att anlita jungfruns villighet, när man blir strandsatt? Förklaring följer. Häromdagen vaknade hustru min och jag vid en temperatur af + 8'h grad. Nu bo vi tyvärr fyra trappor upp och visste, att ingen ved var uppburen från källaren, emedan vedkarlen mankerat — förmodligen därför att han, såsom arbetslös sedan ett år tillbaka, icke hade tid. Innerligt snällt och vänligt bad nu hustru min sin jungfru att gå ned efter några vedpinnar. Den uppståndelse, som härpå följde, låter sig icke beskrifvas, och därför är det bäst att låta bli. Nog af, jungfrun får ett respass och skall som orlofsedel få ett tjänstebetyg efter det af Idun upprättade formuläret, hvilket, jag menar formuläret, utan tvifvel kommer att försätta henne i ett fasansfullt raseri. Jag slutar nu med en ödmjuk anhållan, att någon erfaren fru eller familjefar måtte ge oss klarhet i ofvan berörda fall, och vill till sist uttala den åsikten, att det förnämsta man bör fordra af en jungfru är, att hon skall vara snäll. Att vi varit snälla mot vår tjänsteande, vill jag bedyra, och om jag tagit miste, så beror det därpå, att jag trodde, det jag kunde forda samma lydnad och på samma sätt behandla min tjänare, som mina förmän behandla mig. Med utmärkt högaktning Nygift. P. S. Min svärmor ber mig tillägga, att enligt hennes mening borde ordet förnöjsamhet strykas ur ofvan omtalade formulär, ty på stockholmsjungfrurs förnöjsamhet tror hon jämt lika mycket som på den stora sjöormen, d. v. s. det är ej omöjligt att den finnes, men den synes icke. D. S. Innehållsförteckning. Dagmar Sterky; af H. L. Victorin. (Med porträtt.) — »Hvad ägnar hon sig ät?» Ytterligare ett par blad ur kullkonkurrensens historia, af Mathilda Langtet. — Flickvänskap; Skiss lör Idun af Jane Gernandt. — Mammons brud ; poem af Anna Knutson. — Skilda domslut; af Efraim Rosenms. — Kvinnors atTärer. — Ur notisboken. — Teater och musik. — En lärarinnas roman ; en svensk kulturbild, tecknad pä verklighetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) — Från Iduns läsekrets. — Tidsfördrif. (j^2* C) J®« C) • J® aiarorarr. De af Iduns ärade läsarinnor, som vilja insända bidrag till denna afdelning, ombedjas begagna blott en sida af papperet och att skrifva lösningen på ett särskildt blad. ti > O N Logogryf. Unga Elin sorgsen satt pä sitt rum i länsmansgärden ; ögat var af tårar matt, stirrade på förklädsbården. •Fröken gråter, kan jag se», — jungfru Lisa tröst vill skänka - »är det lönt att vidare på den usla balen tänka ? ■Om blott fjorton dagar till blir en ny i hos närmsta grannen, finare, om man så vill, än den här hos nämdemannen. Nätt och fin, skall fröken lätt ta’ de unga männens skara, om ej mer på detta sätt er värt hela narrar bara !» Tio delar har det blott, men om vi dem rätt använda, få bland annat smått och godt vi ditt eget namn kanhända, bästa läsarinna! Säg se’n så hvad en fru så lätt kan blifvä, och hvad hon sig känner då. — Någon, som får räkna, skrifva — räkna hvad? Det stämma bör. — Så en hufvudsak vi möta, som till vintern gerna hör..— Säg, hvad får väl hästen nöta? — Något som du tecknadt ser just på Iduns första sida. — Sista gåfvan, som man ger. — Hvarpå löper lätt min skida? — Tvänne namn på samma tiqg, på en uslings lott det faller. — Hvaraf man kan »bilda ring»? — För att undgå lås och galler hvad en brottsling oftast gör. — Den som, om blott bröd vi gifva, är så tacksam dock härför. —• Hvad som skämt och prat fördrifva. Första ordet af en sång (du i »Fänrik Stål» må leta). — Hvad mor brita var en gång. — Hvad som får på fjällen beta, — Säg till slut, hvad natten är hälst så här i vintertiden. — Och en sak som nyttjas lär endast för att blifva vriden. Charad. En god mitt hela ofta är en skola där man lära plär att skilja ondt och godt i lifvet, dock med urskiljning, det är gifvet. Har du nu fått en god mitt andra, du bör ej låta honom vandra allena dagen in och ut, tills du har sett mitt helas slut. På gamla da’r är godt att få mitt första, njut den då! Perpetuus. Fyrkantgåta 1 2 3 4 1 ‘ ' De mot hvarandra svarande horisontala och vertikala raderna bilda samma ord. Mitt första kommer som en vän, till våra svenska hem, med goda råd för hvar och en, som önskar följa dem. O. W. SCHUMACHER. Mitt andra, mer och mindre mjuk, i kojor och i slott, är hvar mitt fjerde uti bruk, då vi till hvila gått. Mitt tredje, fastän åren gå, kan sinnet vara jämt, hur lifvets dagar vexla må, i allvar och i skämt. H—r C. Ordvåndningsgåtor. 1. Rättfram en ädelsten jag är, omvändt hvad tjufven göra plär. E. A. 2. Rättfram är jag en fornkonungs namn, omvändt ett vapen jag bär i min famn. Tosti. Matematiska uppgifter. 1. Tolf tändstickor äro lagda så att de bilda 4 lika stora kvadrater. Huru skola dessa stickor omflyttas för att — utan att deras antal ökas eller minskas — bilda endast tre sammanhängande och med hvarandra lika stora kvadrater? M. 2. Bilda af de fyra siffror, som bilda talet 1893 tre tresiffriga tal, hvilkas summa gifva samma tal, 1893. (Siffrorna få efter behof upprepas). Om de tre talen ställab under hvarandra, skola de kunna läsas både horisontelt och vertikalt. Ifyllningsgåta. De 24 tomma rutorna i nedanstående kvadrat skola ifyllas hvar och en med en bokstaf sålunda, att de vågräta raderna utgöra bekanta ord. Orden, men i annan ordningsföljd, beteckna ; en stad i Norge, en sjö i Sverige, ett mansnamn, en fågel, ett klädesplagg, ett slags båt. N R 0 M R u L J T T M A Bokstafsgåta. Sammansätt af följande bokstäfver 7 ord, hvilkas begynnelsebokstäfver bilda namnet på ett konungarike samt slutbokstäfver nedifrån och uppåt namnet på en stad i detsamma. 8 a, 3 d, 3 e, 1 h, 1 j, 2 k, 1 1, 3 m, 4 n, 4 o, 5 r, 2 s, 5 t, 1 u, 1 å. Orden beteckna : 1) En stad i Asien. 2) En romersk gud. 3) Stad i Sverige. 4) Sätt att utföra något. 5) Mansnamn. 6) Djur, som hör till gnagarnes släkte. 7) Stad i Asien. Lotty. Lösningar. Logogryfen : Bibliotek; lek, bok, bibel, Loke, Leo, klo, klot, kol, kil, Ob, lie, kli, ko, tok, lik, blek, Bo, il, bi, tik, ebb, ek, lo. Stafvelsegåtan : Ett godt nytt år. E I P D A G B E 8 M R B Ä C T 0 0 A R E N X A Ä Â 0 U A T N 17 A L G G T ~T N 8 A L S Q B N E L M T T G A 1) I D 0 0 A A A Y M Y B R 0 E T L R ~D S N R A I R T R N M A G A T D A R K 0 0 Initialförvändlingsgåtan : Karl, Arm, Minna, Rast, Alm, Torg, Emma, Narr — KAMRA-TEN. Aritmogrgfen : Haparanda, harpa, band, andra, and, apa, dana, Pan, ana. Kongl. Hoflever&ntör. Norrlandsgatan N:r 17, Stockholm. I CAKES och Biscuits finnas hos de flesta hrr Kryddkrämare i Stockholm. I Till landsorten mot efterkraf. SPISBRÖD, många sorter, oöfverträffade i välsmak och näringsvärde.