Sida 132
u
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905.
konstnärlig och egenartad. Där färgas det hvita nöthårsgarnet i bjerta färger och det mörka i ett rödbrunt med dragning åt gredelint. På denna brungridelina botten iplockas mönster i grof dukagång och afdelas genom ränder i bjerta färger, som trots sin väl starka anilin åstadkommer en präktig verkan (fig. 10).
Vanligtvis användes denna väfnadsslöjd till hästtäcken och har som all slöjd förlorat sig vid jämförelsen
Fig. 14. Dukagång. Komponerad af Lotten Zeinwoldt. ^Idre. På de äldsta täckena är
botten ofta svart, färgad på det bruna nöthåret, hvarigenom det svarta får den mjukhet som den naturliga svarta färgen på fårullen eger.
Genom det sträfva nöthårets glans och garnets groflek, som fördelaktigt framträder både i mönstret och den släta ytan, eger dessa väfnader en saftigare friskhet än den finare och mera enformiga ullgarnväfven och lämpar sig därför särdeles väl för gröfre rödlakan och flamsk, utförda i stora former till mattor och portierer.
Försök har också gjorts i denna riktning af Föreningen för Svensk Hemslöjd, men ännu har det icke lyckats att finna rätta behandlingssättet såväl vid spinningen och färgningen för att i marknaden kunna utföra en tillräckligt billig vara (fig. 12 — 1-1).
Då detta en gång lyckas böra dessa nöthårsväfnader, såväl för sin värme, sin mjukhet och sitt utseende kunna påräkna en mer berättigad plats i våra hem än motsvarande österländska.
Fig. 15. Fajanser af Sloft-Möller.
NY DANSK FAJANS.
Det är ännu icke två år sedan Köpenhamnsfabriken Aluminia — en annexinstitution till den stora Kongelige Danske Porcellainsfabrik — gjorde ett nytt uppslag i sin tillverkning, som visat sig vara af allra lyckligaste art och som det verkligen icke vore för tidigt att våra svenska fabriker toge ad notam.
I-ln konstnärligt tillfredsställande dekorering af den enklare bordservisen har i Danmark liksom hos oss alltför länge varit ett önskningsmål. Det är som om den stora
Källa: Internet Archive ·
