Svenska slöjdföreningens tidskrift

2

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

för långt att här inlåta mig. — De tidehvarf i vår historia, som varit mest gynsamma för den kyrkliga konsten i allmänhet, äro medeltidens senare del och den protestantiska ortodoxismens dagar under 1600-talet. Hvad den textila konsten beträffar äro ju resterna af medeltidens konstflit numera jämförelsevis fåtaliga; deras sällsynthet och dyrbarhet gör också att de helst böra öfverlämnas till vård hos något museum, lämpligast väl stifts- eller domkyrkomuseerna, där sådaria finnas. 1600-tals-paramentikens alster äro väl något talrikare för handen, men i stort sedt gäller om dem detsamma som om de medeltida: de hafva blifvit kulturdokument, som icke längre böra utsättas för den fara att gå förlorade som ett låt vara blott söndagligt begagnande medför.

Bild 2. Midtparti af antependium i röd sammet. Västerviks nya kyrka.

De båda sistförflutna århundradena, 1700— 1800-talen, hafva varit föga gynnsamma för den kyrkliga konsten; man förlorade så småningen känslan för hvad kyrklig konst var och de föremål, som då och då af någon from församlingsbo skänktes till kyrkan, voro oftast af den allra tarfligaste beskaffenhet. Det är emellertid just alstren af denna magra tid som utgöra hufvudmassan af hvad som numera finnes och begagnas i våra kyrkor. Det ofvan påpekade nyvaknade intresset för kyrkornas förskönande, antingen det nu har det ena eller det andra ursprunget, har sålunda ett rikt fält för sin verksamhet och det framför allt på den textila konstens område.

Det var därför vid en synnerligen lycklig och lämplig tidpunkt som textilanstalten Licium i Stockholm för snart två år sedan började sin verksamhet med kyrklig och heraldisk textilkonst som specialitet.

Sn konstart, sådan som paramentiken, är och måste vara starkt beroende af traditionen. För att inom detta område kunna åstadkomma något likvärdigt eller bättre