Svenska slöjdföreningens tidskrift

18 SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905.

bred fris med lekande och musicerande amoriner pryder kannans lif; kring locket löper en fruktranka ur hvilken fyra kerubhufvuden höja sig. Utförandet är mästerligt, de förträffligt drifna och ciselerade figurerna framträda i en mörk silfverton mot förgyld bakgrund. Kannan bär Augsburgs Beschau-stämpel, den s. k. Stadtpyr (en kottej samt mästarmärke med bokstäfverna A. D., antagligen Abraham Drentwett, en Augsburgsmästare, som dog 1660. Därjämte bär kannan äfven svensk kontrollstämpel, tre kronor, i en form, som tyder på, att den redan under 1700-talets slut inkommit i landet. Den lär af hr Hammer hafva inköpts af en trädgårdsmästare vid Haga och har möjligen tillhört Stockholms trädgårdsmästareämbete, en omständighet hvarom den dock icke själf bär någon uppgift.

En grupp för sig, ehuru icke såsom sådan sammanförd i auktionskatalogen, bilda de föremål, som fordom tillhört svenska handtverksämbeten. Som bekant lade hr Hammer särskildt an på att förvärfva dylika för sina samlingar; han lär rent af vid den tid, då skråna upplöstes, ha annonserat om att han uppköpte skråsaker. På Kölnerauktionerna såldes en mängd dylika, däribland flere välkommor af silfver och tenn. De flesta finnas nu i Nordiska Museet. De skråsaker, som skola säljas vid den stundande auktionen, utgöras af fyra dryckeskärl af silfver, fyra dylika af tenn och en präktig låda samt åtskilliga sigillstampar. Tre af silfverpjeserna, en dryckeskanna (n:o 279) dat. 1671 och två bägare (n;o 281 — 282) dat. 1691 och 1757 hafva tillhört snickaregesällerna i Stockholm.

Som silfverarbeten skäligen enkla, hafva de sitt hufvudsakliga intresse som skråföremål. Alla äro de försedda med inskrifter, innehållande namn på medlemmar af snickareämbetet och gesällskapet. Det vore synnerligen önskvärdt om de kunde förvärfvas för någon offentlig samling.

I Nordiska museet finnes nämligen redan förut en ståtlig bägare som tillhört samma skrå, och statens historiska museum eger äfven silfverföremål, som tillhört Stockholmssnickarne.

Den fjärde silfverpjesen är en stor välkomma med icke mindre än 18 vidhängande skyltar. Den bär inskrift: “Sadelmakaregesällernas Velkomen i Stockholm“ jämte uppgift å de personer, som ombesörjt beställningen hos Stockholmsguldsmeden M. Nyberg år 1786. Äfven denna pjes vore värd att komma i ett museum.

'rennvälkommorna hafva icke samma intresse; visserligen äro de nog alla gamla och äkta, men inskrifterna förefalla ej alltid fullt trovärdiga; ett par hafva vissa nya tillsatser och skyltarna äro ej heller alla ursprungligen dithörande. De hafva tillhört hofslagare, snickaregesäller, skomakaregesäller och hattmakare.

Skrålådan slutligen har tillhört Stockholms byggmästare (fig. 20). Den är en praktpjes i sitt slag, af ek, faneradt i valnöt och med små kolonnetter, som uppbära ett rikt profileradt öfverstycke. A ena sidan äro i intarsia framställda ämbetets emblem, å den andra årtalet 1 754 och namnen på åtta mästare, bland hvilka vi återfinna flera, som uppfört byggnader i Stockholm under 1700-talets midt. En af dem, mäster Petter Gerdes, var på 1750-talet med om afslutandet af det karolinska grafkoret vid Riddarholmskyrkan.

ly. Dryckeskanna af silfver, .\iigsburg, 1600-talets niidt.

r