Sida 295
S nr MO H LER.
1 ]
bättrats och utvecklats till sin nuvarande af oss så beprisade bekvämlighet. Modet har härvidlag som vid så många andra tillfällen spelat en afgörande roll och klädedräkten nödvändiggjort vi.s.sa former för att sittandet skulle blifva bekvämt. Jag vågar .säga, bekvämt ty, fan vi vilja tillerkänna våra förfätler lika mycken intelligens Sf^m oss .själfva, är det gifvet, att ile för.stått inrätta sig förhållandevis lika bekvämt som vi. Och om vi tala om forna tiders rjbekväma möbler, gl/irnma vi, att ilen tidens kläder och vanor icke tilliito ett bekvämare sittanile och att det sätt att sitta som vi tillåta oss den tiden \arit fanöjligt f)ch ansetts strida mot god ton — Ja opassande.
V^åra förfäders bostäder, som först på 1500-talet allmännare erhöllo trägolf och fönster och inte erhjödo större värme iin att man var lika klädil inne som ute kräfde faktiskt enklare, oömmare möbler och jord och stengolfven bestämde formen pa såväl bord som stolar, ilå man försåg dem med kryss eller tvärslåar att hålla fotterna pa. Diiraf kom sig, att dessa möbler äro så höga jämfördt med senare tiders och konservatismen gjorde, att man, sedan rummen blifvit mera omhfjnade, ändock behöll dessa kr^^sskonstruktioner ända till 1700-talets midt. Ännu i denna dag användas dylika förbindande tVeärslåar å moderna möbler dels som förstiirkning och liels som prydnad, men att hålla fiitterna på dem näns nu ingen.
Sättet att genom stoppning giira sittmöbeln bekväm har således på grund af olika fiirhållanden varit mycket varierande och konsten att tekniskt förfara vid en sådan stoppnings åstadkommande, sä att den må blifva hållbar är mot den utomståendes förmodan så stor att i‘edan de metoder som under min praktik allöst hvarandra, af nuvarande utöfvare ej kunna utföras utan ett grundligt inarbetande ånyo. De fasta sittsmadrasstoppningai', som ännu på 1860-talet voi'o i bruk, går inte en nutida möbelstoppare ut m.d förrän efter vunnen erfarenhet och inhemtande af alla de små knep som behöfvas för att vinna ett fullt godt resultat. Många torde numera äfven gå löst på ett Rirsök till den eleganta madrassering eller häftning med knappar som var så modern på sjuttiotalet.
När dessa olika metoder efter en mansålder kanske ånyo upptagas eller rent af uppfinnas som det så modernt och blygsamt heter kan man ropa sitt “intet nytt under solen“ och den stora uppfinningen blir reducerad till en vanlig “bluff‘‘.
A ännu i f()r\’ar befintliga äldre sitt- ^ ^ •
möbler kan man se, huru tidvis sittsarne varit h(")ga, små och hårda, rvggarne raka, ja framåtlutande med en underlig s\'äng, som alls inte passar efter kroppens form.
Att mått och form därvidlag bei-ott pä den rådande klädedräkten är allt för påtagligt. V\ se under en annan tid (Lud- \ igarnes) de breda men grunda sitsarne; svängda stoppade ryggar; lösa sitsdynor med fjäder- eller tagelstoppning; Hisa ryggramar äfven de med fjäder eller tagelstoppning allt gjordt för att kunna borttagas och förvaras oberoende af stommen. Denna idé att kunna särkildt förvara vissa delar såsom dynor, kuddar och bonader är urgammal och brukas ännu bland dem som nomadisera. Den var äfven af stor ekonomisk betvdelse för våra jämförelsevis mindre burgne förfäder.
Sjnf/onliuiufrafalets sittmöbler voro xerkligen ytterst bekväma och anlagda pä xälsittning och de så kallade Gustavianska möblerna bära ännu vittne om. att man här i norden vetat tillgodogöra sig erfarenheterna från annat mera utveckladt håll specielt Frankrike.
Fig. 20 Renässansstolar.
Källa: Internet Archive ·
