Sida 289
OM TRADOARDAR.
för bIf)mmor eller träd, de där som vänner mottaga och hälsa en Flores rich lilan/.effor vid ett sorlantle springvatten. Medeltidens trädgård har icke en ställning af ceremonimästare eller metllare mellan naturen och dess hehärskare, tvärt om, den har i samma grad som bf»rgen valt sig en i stfirsta man skyddad plats i ilet äfventyrsfyllda landskapet ()ch gör gemensam sak med den, med eller mot terrängens \ ilja, ser v.let ut, men säkert föisvarande sin klippa i den omgifvande näjden. Att en gammal borg med dess be\ uxna utanverk nu .syns så intim viin med niijdens lumler, ilet iir IV'*r att den blif\it så r)farlig att nalkas. Och naturen kastar sig r>lver den med en hämnande omfamning.
Medeltitiens lustgård, om ock som undantag stor, synes ha varit uppdelad i geometriska delai' med olika namn och iindaiTial. I)e representeia \ issa som ti<.lens
människor älskade att njuta oilelatle. Först blonisleränycn och yräsiiud/aii, allt mer on.inade och prydtia, slutligen för kulturen upptlelatle metl sten- eller grusgångar i rutor, mer och inei' lin och saminetsartad, först matta till stenbänken under den krenelerade mui-en, som bildade ett litet fyii<nntigt rum, bänken med torf eller blomster pa (fig. 'b. lika ofta bord som biink, setlan mei' och mei' parterr, heuntirati fifm den öf\er\'u.\na spaliergången, eller bersän följde inuren på insidan som tien gi’ekiska ".\ystos" och “peripatos". (.Se fig. .o och S.) Så ha \'i ängen med de fruktbärande träden, apelgården, vanligen belägen slider om blomängen, de ti'äi.1 i hvars kronor byggtle faglar. som förtle bikl från viinner på \-allfart och korståg. — .Sa ha \’i örtagården mctl krwkloft, must och läkeilom och framföi- allt rosengården , än belägen i blomsteriingens mitlt, innesluten af en spalierad häck, iin “under en lind“, än “under sju liiular" etc., tienna rosengård, som i (lermanien, liksom Frankrike i blomsterängen, kom att beteckna himmelens frid. (jfr: du sven i rosengård. (Fig. 7 och tVirsättsplanschen.)
Det berättas om Kriemhildes i'o.sengåid i Worms en äkta rosengaialssägen. Pa en ö i Rhen, 1 mil läng, '/a mil bred lag Kriemhildes, den sköna kungadotterns, rosengård.
I dess midt var en lind, den största undei' himmelen, ty dess krona kunde ge skydd r)ch hägn åt .ö()();de nobla damer. Där kunde de drömma i fred och inandas hyllningen af ett hängifvet folk af rosor. Och ingen mur stängde drömmarna, det underbaraste stängsel starkt och svagt som jungfruligheten, omgaf riket, en silkestrad var dess borg, men dess port bevakades af 1 2 hjältar, så starka, att den som lyckats besegra en af dem i t\ekamp erhöll en kyss af Kriemhilde själf och en ki'ans af rosor på sitt huf\ud.
Rosengården kan \ara medeltidens, ehuru rosoi' ölVerllyttats i den kri.stna kulten t rån den romerska. Det är som hade persers och ai abei‘s dåtida rosenpoesi förts öfvei' hafven till trubadui'ernas liindei'. \’isst är att \ id tiden f(")r korstågen började den förr landtiigt enkla, kryddoftande ängen lysas upp af nya rosor, tulpan, fritillaria, hyacint, iris, löfkoja, gyllenlock, akleja, bellis m. 11. (Se lig. 7 samt f. ö. en fransk bönbok (N:o C) från 1 .')()(.) å Kgl. Pibl., hvarur denna lig. är lånad), lilja, ruta, rosmarin, \iol, smalloron, jordgubbe och ringblomma funnos där redan), samt deras odlande att framkalla ängens delning i rutor och “knutar“. Jasmin, lagerkörs och syren följde som deras ledsvenner och reniissansparterrens Hora och plan var färdig. (Fig. (>.)
Fontänen är helt naturligt en upplifvare af medeltid.strädgårdens slutna ensamhet. Liksom hos grekerna sattes den oftast i apelgården eller lunden, hvars hvalf bundo dess svaga musik, som gåfvo fåglarna skydd, när de kommo att dricka och bada, mot hvilkas dunkel vattnets strålar glänste som pärlband
Fig. 7. »Lc loiumant de la rose». Kgl. Bibi. Stlilin. Torde ej f.i tj.äna som bevis för jättelika rosors förekoir.st under medeltiden.
Källa: Internet Archive ·
