Sida 325
Bild 1. Dekorativ fris i bläft och'hvitt.
TEXTILANSTALTEN LICIUM OCH DESS VERKSAMHET.
AK
OUSl'AF UPMARK.
\^år tid tyckes, egendomligt nog, arta sig till att blifva en ny glansperiod för den kyrkliga konsten i alla dess former. ICn mängd njva kyrkor uppföras — ensamt i Stockholm hafva under de senaste åren inx igts icke mindre än se.x n3’a kyrkor — och rundt om i landet råder en liflig verksamhet. Man både b\'gger nya och restaurerar de gamla templen. Som drifvande krafter för denna rörelse skönja vi dels ett på vissa håll mycket lilligt och varmt rent religiöst-kjn^kligt intresse, dels ett mera kulturhist(;risktkonstärligt. Man stiker så m^xket som möjligt bibehålla och ån\’o bringa till heders de anordningar och föremål, hvarmed gångna tider piydt k^n^korna, och där sådana äldre föremål gått föirlorade eller aldrig funnits, där låter man göra n^lt. I hvad man den förstnämnda verksamheten, restaurerandet och återställandet, kan anses nyttig och välgörande, därom skall jag här icke yttra mig: ur kulturhistorisk s^mpunkt, ur .s\’npunkten af att dokumenten till äldre tiders kulturhistoria måste så \idt möjligt bevaras oför\anskade, har denna verksamhet onekligen sina högst betänkliga sidor.
Mera obetingadt glädjande är däremot den andra sidan, nämligen den n\'skapande verksamheten inom den k^n^kliga konstens område. Den innebär icke blott tacksamma uppgifter för våra arkitekter, utan den ger äfven de rikaste arbetstillfällen åt vår moderna konstslöjd genom den mängd af inredningsföremål af alla slag, som behöfvas för kyrkorna: altaren, orglar, predikstolar och bänkar; ljuskronor, lampetter och kandelabrar; dopfuntar, dopskålar och kommunionkärl samt sist men icke minst paramenten, de till kvrkoskruden hörande textilföremålen.
Den kjn-kliga textilkonsten har i så måtto en tacksammare uppgift och rikare arbetstillfällen än konstslöjdens öfriga arter, som de från äldre tider stammande föremålen af detta slag ofta nog äro så pass illa farna att de måste ersättas af helt nva. Xågon restaurering af de gamla nötta antependierna och mässhakarne inlåter man sig dess bättre i allmänhet icke på.
De inom den svenska statskyrkan traditionellt använda paramenten tillhöra dels k^nåvoskruden, dels den prästerliga dräkten; till den förra gruppen höra i främsta rummet antependiet, den stora vanligen rikt broderade duk, som täcker flänger framför) altarets åt kyrkan \-ända sida; vidare bokdjman, den hxdta altarduken, altarringsduken. dopfuntstäcket, kalkklädet och predikstolens bokdvna. Den prästerliga dräktens \ iktigaste plagg är mässhaken. För alla dessa slag af föremål har traditionen utbildat vissa lagar angående form, färger, dekorativ utstyrsel och an\-ändning, på hvilka det skulle föra mig
1
Källa: Internet Archive ·
