Sida 28
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905.
/7y.«
/7y. 6.
Os.3.
Den på andra håll vanligen benämnda linbråkan kallas här “linbråtta". Den uti denna fästa “bråttakäften" arbetar med sina båda nedåtvända kanter i “bråttans“ tvänne “sporr“. Vid brytningen eller bråkningen bildas knippen eller “bännen" (fig. 3). Hvarje linbänne består af 41 “hällor“, af hvilka en bildar bandet.
Skäktningen sker med “lindraga“ (fig. 1), en apparat, som torde vara rätt sällsynt i de sydliga landskapen. Den påminner till sitt utseende om linbråkan, men är betydligt mindre, med en längd af omkr. 60 cm. och en höjd af omkr. 45 cm. Redskapet, som ställes framför knäet och fasthålles med foten, af den sittande lindragaren, har ett upp och ned rörligt jern (skäktknif), fäst uti en långsgående ränna upptill. Linet eller “hällan“ dragés emellan jernet och “dragkäften", tills de hårda skaldelarne eller “skäfven" afdragits, hvarefter man på “hällan“ genom vridning och dubbelvikning formar ett litet hufvud, så att Vs längden vikes emot den återstående delen. Härigenom får “bännet“ slutligen det utseende, som fig. 4 visar.
lånet är nu färdigberedt, om det skall direkt försäljas. Innan det spinnes, måste det dock först häcklas och borstas. Den vanliga linhäckeln (fig. 2) har 1 till 2 tum långa nålar, h vilkas groflek är olika hos grof- och finhäck eln. Affallet i den grofva häckeln kallas “stry“, i den fina “finhäckling“. Det häcklade linet sammanvikes och vrides till en “knåck“, (lock, fig. 5).
Det linaffall, som vid den slutliga bearbetningen borstningen, fastnar uti den med handen förda borsten (fig. 6), kallas “borstning'*. Det färdigbearbetade linet hopvrides till en “knåck“, hvaremot de hoprullade bundtarne af “stry“, “finhäckling'* eller “borstning** benämnas **flagar“.
1 samband med frågan om brytning, skäktning och borstning af lin är den omständigheten af ett \isst intresse, att den första VI askin, som kf)nstruerats för utförande af dessa operationer har till upphofsman professor G-Schwartz, teknologiska institutets öf\ erdirektör 1H26 — 1845. Den modell, från hvilken vidstående bild (lig. 1) är tagen och som finnes förvarad bland tekniska högskolans samlingar, är daterad 1838.
Lrytnirigen sker emellan två cylin-
'‘]f 7.
Källa: Internet Archive ·
