Sida 16
10
SVEXSKA SLÖJDFÖREXIXGEXS TIDSKRIFT 1903.
det Stannade vid en smula, och man bör vara tacksam, att han icke ofta fick beställningar, sådana som denna.
Det skulle kunna synas, som om ofvan sagda inlägger allt för många välvilliga synpunkter i Pi-echts planer. \1 ha ju sett, huru absolut han missförstått och barbariserat sin romerska förebild, och vi ha läst i hans “uttydning“, att han vid uppgörande af planen faktiskt icke fäst sig vid kyrkans mått. Men det är klart, att denna “uttydning“ hänförde sig blott till en första skizz, icke till en detalj ritning. Vid en sådans utförande måste han naturligtvis taga hänsyn till kyrkans mått, och han tvangs då in i den tankegång, som jag ofvan sökt rekonstruera, han måste lägga sitt romerska altare liksom på en Procrustesbädd och med block och rep sträcka ut det till gotiska proportioner. Men han hade, naturligt nog för sin tid, icke courage att kasta den i-omerska förebilden. Därför blef hans altares arkitektur ett enhetslöst biandverk, hvarken ett altare å la romana, ej heller en omramning till en imaginär nisch med \^asakoret som fond, intetdera af båda, men litet af hvarje.
I den stora mängden stuckstatyer i öfvernaturlig storlek (elfva stycken utom alla putti) har han i allmänhet haft direkta italienska förebilder. Det är åtminstone gifvet med afseende på sidogrupperna. Det är betecknande för hans nordiska, nederländska stil, hur han transponerat dem. Där det italienska altaret ger lifligt böjda kroppar, skuggrika, stora veck, väldiga draperimassor, som breda ut sig som en fond bakom de genom djupt inskurna skuggor kringtecknade kroppsformerna, ger Precht rak, stel hållning, smala, effektlösa veck, små fladdrande draperiflikar. Det förtjänstfulla i Prechts skulptur kommer här ej alls till sin rätt. Hans goda egenskaper visa sig, då han skulpterar basunblåsande änglapojkar och baby-kerubiner, men här vill han vara högtidlig och blir stel. Hans små skarpa veck verka icke heller i stuck, hans material är det förgyllda träet.
Som bekant måste Prechts storvei'k rymma fältet, då Upsala domkyrka ombyggdes, och fyller nu ett stort magasin i Nordiska museet. Om mäster Burchard i sin olymp behöfver någon tröst för detta öde, må han se, hvilken ekbuffet hans fiender nu placerat bakom altarbordet! Bättre hämnd får man söka efter.
rig. 8. Kerublnifvucl af snidadt ocli förgylldt trä ur Upsala domkyrkas gamla altarlafla.
Källa: Internet Archive ·
