Sida 375
NÅGOT OM MTSTELN.
melsk uppenbarelse, och den ek, pa hvilken Jen \'äxer, <äi‘ för dem märkt med ttudomlit^t insegel. Det är för (ifrigt sällsynt alt linna den pä ekträden, och när man funnit den, skrider man till afplockningen meti stor hfigtidlighet*'. I den antika mvUdogien finna vi misteln ofta såsom ett öfvernaturligt trolldomsmedel såsom Persefones magiska kvist, med hvars hjäpl underjordens portar (ippnade sig.
Under ^rneas’ ulllykt till Plutos rike, letides han, enligt skalden \'irgilius, af en mistelkvist. Ivfter de galliska druiderna äi' det medeltidens barder — medlemmarne af ett ärftligt sångaivskifi som hafva fortplantat
traditionerna om misteln. Äfven i vår nordiska gudasaga Ph-ekommer, som bekant, misteln. Den spelar där en betydelsefull roll såsom det ödesdigra vapen, h varmed guden Balder dödades af den blinde Höder på anstiftan af Loke.
Ännu kvarlefva i \'åra bygder en vidskeplig vördnad i synnerhet föu- ekmisleln, som därför ofta ses rig. s.
upphängd under taket i bondstugr)rna.
Man tror sig därmed kunna skydda hus och hem mot olyckor i allmänhet, men isynnerhet mot vådeld. Icke mindre omtalad bland allmogen är mistelns egenskap att skydda mot vissa sjukdomar - epilepsi m. m. Dess anviindning .som "slagruta" för upptäckandet af förborgade skatter, påvisad af R. Dybeck: tidskriften Runa, torde icke mera komma itVåga, sedan ingen numera känner till de diirvid brukade greppen. —
Det finnes knappast någon gren af konstindustri, där icke misteln skulle kunna
användas såsom dekorativt motiv. Den har också på senare tid med mer eller mindre framgang blifvit försökt inom så vidt skilda områden som broderi- och andra ytmönster, smide.sjärn, glasmosaik. poi’slinsmalning m. m.: men synes i allmänhet ej blifv it så allmänt beaktad, som den för sitt originella utseende f()rtjänar. Att här genomgå de olika sätt, hvarpå misteln för hvarje särskild slags komposition bör behandlas, skulle föra oss alltför långt in i mönsterritningens detaljeiv \’i hänvisa diirför till våra illustrationer samt de ofvan anförda tvänne hufvudprinciperna. Dessutom vilja vi påpeka en sak. som för ötVigt gäller all slags stilisering, nämligen att man bör framhålla det väsentliga hos motivet och bortse fran det tilltalliga. Man får t. ex. någon gång se misteln atergifven med öfverdrifvet krumma. kostligt tillvrängda blad förmodligen studerade efter torkade kvistar hvilket ger kompositionen utseende af något förtorkadt, som nog någon gång kan spåras under den gotiska konstepoken; men som icke förefaller särdeles lämpligt att Fig. 9. imitera. För öfrigt beror resultatet naturligtvis ytterst
Källa: Internet Archive ·
