Svenska slöjdföreningens tidskrift

10

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

mellan Japanens ben och öfverkropp antages nämligen bero på den nedhukade ställning han intager i stället för att som Europén sitta på stolen.

\^åra nutida möbler hafva tillkommit efter en ryck vis stegrad mångtusenårig utveckling, men vi torde först som sist få medgifva, att i förhållande till befintliga resurser och samlad erfarenhet hafva vi, som nu lefva, i utvecklingsväg inte så synnerligen mycket att berömma oss af. Ty ännu hafva vi inte lyckats öfverflygla så epokgörande möbelformer som 1600-talets renässans eller 1700-talets, med en allmännare benämning, kallade “Ludvigsstilar“. Särskildt som sittmöbler intaga de senare ett synnerligen framstående rum. — Den så kallade “Empire“-stilen var nog ståtlig och dekorativ om ock något skrytsam med sina beslag, stundom af bleck, stundom af gedigen brons och sitt glänsande polerade trä och med sina stora släta stoppningsytor öfverdragna med färgstarka rikt dekorerade tyg af Fig. 16. Medeltida fälistoi. silkes- eller ylleväfnad. Med den föregående periodens inbju¬

dande, svällande boudoiremöbler kan den dock inte jämföras. Sedan Empirestilen genomgått sin glansperiod inträdde det allmänna förfallet, ett tillstånd som räckt ända till \4ra dagar. Inte därför att inte försök skulle hafva gjorts till en ny “fera“, men de hafva alla strandat, därför att de inte uppburits af folkets med-

Fig. 18. Götiska sittmöbler. Fig. IQ.

känsla eller skaparens begåfning. Och oaktadt i vår tid de mera konstnärligt bildade börjat egna sin uppmärksamhet och sitt skapareintresse åt möblerna, tyckes ännu ingen förstått att träffa det rätta, eller också är inte intresset hos allmänheten nog riktad åt det hållet för att kunna uppbära en möbelform som kan anses fullt beteckna vår nuvarande kulturella ståndpunkt. Om detta uttalande får gälla generelt har det dock gifvits undantag, då verkliga perlor tillkommit som i alla tider skola vittna om skaparens originalitet och talang.

De första primitiva möblerna af trä voro naturligtvis såsom ännu i dag utan stoppning å vare sig sits eller rygg men behofvet af något mjukare inställde sig och i form af dynor fyllda med tillgängliga materiel kom den första stoppningen som så småningom från denna enklare form utbyttes möt mera utvecklade system. Under de gångna seklen har således sittrnöbeln genomgått högst betydande förändringar, för-