Sida 339
NÅGOT OM ITALIENSKA SE ETSAR.
sä mycket rikare mått skänka dem sin tacksamhet. Inte endast i v'ärt land upptar man pietetsfullt och bygger vidare pä det gamla — det är en rörelse, som gär genom tiden. Föreningar ha bildats i detta syfte bäde hos oss och i utlandet. Det är om en af dessa senare jag skulle vilja säga några ord, sedan jag haft tillfälle att pä nära häll fä lära känna dess verksamhet. Jag menar “Aemilia Ar.s“, den är 18‘/J af åtskilliga intresserade och konstförståndiga personer i IJologna stiftade föreningen.
Genom en lycklig tillfällighet hade jag fått rekommendatir)nsbref till gref\'innan Cavazza, i Bologna, tillika med åtskilliga andra skaparinnor af Aemilia Ars. I början verksam fiir allt slags konsthandtverk, har denna förening, i hvilken gref\’innan är .själen och den geniala ledarinnan, sedan uteslutande egnat sig ät spetstillverkning. De fina gamla tekniker, som länge legat nere, men som grefvinnan .själf fått lära i det kloster, där hon uppfostrades, hafva genom hennes omsorg lärts ät hundratals kvinnor, sä att numera ej mindre än omkring 700 personer sysselsättas därmed. P'öreningen har ett dubbelt syfte: för det fcirsta att skänka arbete ät fattiga kvinnor, ett sådant arbete, som de kunna sköta på lediga stunder, jämte sin omsorg om hus och hem samt för det andra att äter höja den glömda konsten. Med sin öppna blick och sitt varma intresse har grefvinnan Cavazza lyckats vinna åt föreningen en storartad framgång. Själf leder hon administrationen pä ett utomordentligt sätt och får dessutom tid öfrig att öfver\ aka hvarje arbete samt att lära känna sina arbeterskor, för hvilka hon hyser det varmaste intresse och hvilka hon på många sätt förstår att hjälpa. Aemilia Ars förefaller mig som ett af de mest storartade exempel på, hvad en kvinnas intelligens och varma hjärta förmår skapa.
I föreningens utställningslokal visades mig en mängd arbeten, dukar, kuddar, dräkter m. m., alla oändligt fint och smakfullt prydda med broderier och spetsar. Dessa senare äro de i Italien tidigast fcirekommande : reticella och punto tagliato, båda med ett gemensamt namn kallade'* punto antico ad ago“ ( -- gammal sydd spets.) Som hemort för punto tagliato måste räknas såväl Venedig som Bologna, under det att reticella anses ha uppstått i Emilien och Toscana. Sitt ursprung leda båda från broderi på linne, och punto tagliato förefaller mig mera som stående på gränsen mellan spets och broderi. Sydd på fin lärft, har den sitt namn af de ur tyget bortklippta och med spetsstygn fyllda rutorna, som ofta omväxlande med i olika slag af konstsömnad sydda figurer, bilda mönstret. En liten smal hålsöm ger afslutning åt det hela. Med punto tagliato nära besläktade äro ej endast de franska points Coupés och den norska hardangersömnien, utan äfven den svenska art af genombrutet arbete, hvarmed de skånska bondkvinnorna plägade utsy sina dräkter af linne. Af våra öfriga nordiska genombrutna sömnader tycks hedebosömmen mest närma sig reticella.
1400-talet har nämnts som tiden för spetsarnas uppkomst, men för reticella måste, enligt hvad man fått bevis för, uppkomsten förläggas ännu längre tillbaka. Man har nämligen upptäckt att på en fresk i rådhuset i Siena där Pax, Freden, symboliserad at en ung och skön kvinna, som stöder ena armen mot en dyna, som är utsydd med rutor i reticella, (Fig. 14.) l afian Fig. u. Fragm. af Lorenzettis fresk är målad af en mästare från 1300-talet, Ambrogio Lorenzetti, '
och alltså skulle redan då denna teknik vara använd. Med sådan omsorg är den målad, att man tydligt urskiljer mönstret i rutan — ett strängt geometriskt. Detta ger för handen, att tekniken ännu är i sin början. Äfven \id reticella nätarbete) afiägsnas en del af fygöfi och med tillhjälp at de horisontalt och vertikalt liggande trådar, som lämnats k\ ar, bifogas sedan mönstret i rutan. En liten smal hålsöm afslutar äf\'en här spetsen. Så
Källa: Internet Archive ·
