Svenska slöjdföreningens tidskrift

4

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

Studier rörande äldre paramentik inom Sverige. Den förnäma prägel, som hennes egen konstärliga produktion har, beror säkerligen i hög grad på hennes nära bekantskap med äldre tiders textilkonst, Äfven fru Börjeson är utgången från det gamla Handarbetets

Vänner och ansågs som en af dess förnämsta tekniska förmågor. Hon utöfvar nu ledningen i tekniskt afseende på Licium samt utför stundom med egen hand några af de mest kräfvande arbetena, figurala partier och dylikt.

Bland den mängd konstnärliga krafter, som nu arbeta i Liciums tjänst med utförande af kompositioner och mönster, må i detta sammanhang endast nämnas fröken Sofia Gisberg, landets obestridligen främsta konstnär på paramentikens och den heraldiska textilkonstens område. Fröken Gisberg har alltifrån anstaltens begynnelse egnat den sitt arbete och ritat mönstren till de flesta mera betydande arbeten, som utgått från densamma. Men “fältherren vinner icke slaget allena“ etc.: till sin hjälp hafva de ledande damerna en hel stab af konstnärliga och tekniska medarbeterskor, mönsterriterskor och brodöser af högre och lägre rang, f. n. uppgående till ett antal af mellan 40 — 50 personer.

I öfverensstämmelse med det cirkulär, som vid starten utsändes, har Licium som specialitet kyrklig och heraldisk textilkonst, men anstalten utför därjämte och mottager beställningar på alla slags textila konstalster, från väfda tapeter (gobeliner) och stora salongsmattor ned till portierer, möbelklädslar, dukar, kuddar och dylikt.

I slutet af januari månad innevarande år hade Licium anordnat en utställning — sin första — i Konstnärshuset vid Smålandsgatan i Stockholm, en utställning som obetingadt kan betecknas som den vackraste i sitt slag, som någonsin varit att se i Stockholm. Det hvilade öfver denna utställning, som helhet betraktad, en prägel af förnäm konstnärlighet och själfständig, målmedveten säkerhet, som man annars icke är bortskämd med att finna på utställningar af denna art, där originalitetsjakt och bizarreri alltför ofta tillgripits för att dölja konstnärliga och tekniska brister. Glädjande var också att konstatera den mängd af dyrbara alster, som hunnit utföras på den korta tid af något mera än

Bild 4. Bå.d till aniependium af svart kläde. ett år, som Licium då egt bestånd, och som oförvästerviks nya kyrka. tydbart vittnade oiTi det förtroende anstalten och

dess ledarinnor redan från början rönt.

De bilder, som illustrera dessa rader om Licium och dess verksamhet, återgifva dels ett antal vid utställningen exponerade arbeten, dels några sedan dess utförda dylika. .Som naturligt var det de kyrkliga föremålen, som tilldrogo sig den största uppmärksamheten. Samtliga antependier voro utställda på altarliknande uppsatser, omgifna af växter