Svenska slöjdföreningens tidskrift

14

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

som draga mindre än 9 resesårer är för deras användande olämpligt. Man sitter nämligen mycket illa och olämpligt på en sits af fem resårer (det brukliga antalet i en stol) emedan styrkan hos hvar resår måste vara större än vanligt, då ju fem resårer hafva att uppbära en tyngd eller ett tryck som annars öfverlåtes åt minst nio. Stolen går också fortare sönder än om den vore försedd med fast stoppning på grund af den starka påfrestningen från de hårdt snörda resårerna.

De materialer som anses tillåtna i en förstklassig stoppning äro företrädesvis för sitsar: sadelgjovd af hampa eller i dess ställe tjockare väf af lin eller hampa; resårer sS härdad galvaniserad tråd i olika styrka; resår väf af lin eller hampa, grund stoppning af tagel, fiber eller krollspint (i linförande trakter användes härtill äfven blånor), jämte kapock, glansull eller finare blånor till fa9onstoppning för grundstoppningens bindande en entrenning af hampa eller lin och äfven jute; till öfverstoppning alltid och allenast tagel (i en mängd kvalitéer) och ofvan det hela en tät oklistrad domestik; men i vissa delar af lättare slag.

Härtill kommer fjäder och dun till kuddar, dynor och öfverstoppningar. Garn af prima hampa, tre- och niotrådig i olika groflekar användes vid stoppningens sammanarbe-

tande. Garnet bör alltid vara af prima kvalité, ty om det brister förlorar stoppningen form och hållbarhet. Juteväfnader, af hvad slag de vara må, äro förkastliga vid all stoppning där större påkänning förekommer, till oväsentligare delar däremot kan man dock använda prima sådan.

Ofvannämnda material anbringas å möbelstommen i en bestämd af praktisk erfarenhet reglerad ordning och mängd och så att ej ditlägges för mycket som då onödigtvis tynger och hämmar rörelsen eller för litet så att varaktigheten och känseln däraf blir lidande.

Utan att ingå i någon detalj ering af det moderna stoppningssättet kan ju dock en kort antydan om hur en vanlig sitsstoppning behandlas vara belysande nog för kännedomen om den procedur materialen måste genomgå för att bindas samman till ett helt bärande element af mångårig varaktighet, hvilket numera i allmänhet sker å underkant, fastsys det nödiga antalet resårer, som därefter snöras ned till den önskade höjden. Snörningen, som hinder det hela med dubbla kors, bildar sålunda ett ganska tätt nät, öfver hvilket spännes den s. k. resårväfven. Fastsydd vid hvarje resår utgör denna väf underlaget för den egentliga stoppningen, i allmänhet af krollspint som påbäddas till ett tillräckligt tjockt lager. Dels för att nedpressa detta till fast matta och dels för att hindra det att åka åt sidorna genomdrages det med täta rader stick af segelgarn h varefter kanterna utfyllas, formas och afsys för att kunna behålla den gifna formen. Afsyningsprocessen är en af de viktigaste för att arbetet må få ett hyggligare utseende och blifva varaktigt och är rätt svårt för nybörjaren att inlära rätt.

Ofvanpå grundstoppningen anbringas taglet i jämnt så stor mängd att det fullständigt utjämnar stoppningen och gifver densamma den mer eller mindre svällande formen.

Af denna enda lilla detalj kan ju lätt förstås, att yrket, om det skall rätt utföras och med fullständig sakkännedom, måste läras grundligt och att till exempel för inlärandet af samtliga de olika detaljerna inom detsamma såsom möbel- och madrasstoppning, mattpåläggning, gardinsuppsättning jämte konstruering, tillverkning, uppmätningar, skis-

Sedan sitsen spänts.