Svenska slöjdföreningens tidskrift

16

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

För hvar och en som känner Rehns ornamentala formgifning är mönstret, som sagdt, redan i sig sjelf ett bevis på attributionens riktighet. Linieföringen i denna bordyr är så god som en signatur. Emellertid ha nyligen några dokument framkommit, hvilka ytterligare bestyrka Rehns eganderätt till mönstret. Bland ett större antal för ett par år sedan till Nationalmusei samling inköpta, ornamentala handteckningar tydligen af Rehns hand, finnas flere ritningar till fat eller tallrikar. Fyra af dessa hafva fullkomligt samma högst säregna kontur som faten till vår servis, en af dem visar en bordyr, som på ett slående sätt erinrar om Rörstrandsbordyren. Vi ha således här Rehns originalskisser till ett flertal fajansserviser och åtminstone ett första utkast till den, hvarmed vi här sysselsätta oss.

Ett sjmnerligen märkligt och i mänga afseenden intressant bidrag till vår servis’ historia finna vi ytterligare i ett större fat, såsom gåfva öfveiiämnadt till Nationalmuseum af kapten A. v. Schinkel under år 1905. Fatet, som från de Hammerska samlingarna via Bukowskis och S. .Sundborgs affärer öfvergått till donatorn, har den ofvan beskrifna karakteristiska formen och dekorationen men bär i midten Adolf Fredriks namnchiffer under kunglig krona. Nedom namnchiffret synas två af dessa korslagda kerubvingar.

som Rehn med sådan förkärlek använde och som han synes ha tagit i arf af sin lärare Ilårleman. (Fig. 4.)

1 hordyren förekomma några små bladfiikar liggande utmed bandstafven, hvilka eljes aldrig återfinnas i detta mönster. För öfrigt är hela kompositionen här utförd med en noggrannhet och finess som toixie ha sin anledning icke blott däri, att denna servis var en kunglig beställning utan fast mer, att detta mönster här utfördes för första gången. Detta senaie antagande bekräftas däraf, att fatet är signeradt och dateradt “Stockholm 1715“, det tidigaste åital, jag någonsin funnit å detta mönster, hvilket Rörstrandsfabriken sedermera under li'e årtionden oupphörligt upprepade. Det är sålunda all sannolikhet för, att mönstret komponerats af Rehn pä be.ställning för tronföljarens räkning.

I\’ehn vistailcs \ is.sciiigen ännu på hösten 174.5 i Raris, dit han då nyss återkommit från en studieresa till sidenstaden Eyon, men under vistelsen häi-ute hade den unge lof\-ande dekoratfircn äfven haft andra uppdiag hemifrån — sålunda skrifver Hårleman till 4'cssin (dä ambassadör vid franska hofvet) redan år 1741, att Rehn borde utföra en