Svenska slöjdföreningens tidskrift

16

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

Ett sammarbete mellan konstnärn, snickarn och tapetserarn måste ju anses nöd- \'ändigt för att vinna full rätt\dsa åt alla parter. Samtidigt fordras att yrkesmannen får så mycken konstnärlig inblick i sitt fack att han kan undvika de värsta synderna.

Vi stå ännu i saknad af detta slags yrkesuppfostran mera praktiskt taget, men som vi hoppas snart skall komma våra efterkommande tillgodo. Ett mera förstående af sin uppgift skall han då erhålla och bli bättre ställd än de nutida yrkesmännen i allmänhet.

Att ingå på någon redogörelse öfver de fordringar man kan ställa på sittmöbeln från snickerisynpunkt hör inte till mitt ämne, ej heller angående sittmöbeln från konstnärlig synpunkt. Däremot skall jag tillåta mig att med några ord beröra den hygieniska sidan.

På de senaste åren har en hel del geschäftsmakare uppfunnit (som det heter) sanitära stoppningar utbjudna under påståendet, att de hittills brukliga metoderna voro hälsoxådliga. Ja, jag undrar hvad som inte är hälsovådligt. \d stiyka ju också med litet hvar utan undantag till sist, men jag tror, att möblerna haf\'a bra liten skuld däri, ty till och med ett så svårt smittämne som tuberkulos torde i vanliga fall ej tränga längre än in i tyget. Så som de moderna föi'stklassiga möblerna nu göres: med en lät nästan ogenomtränglig väf i botten; stålresårer; krollspint, som är ett rent vegetabiliskt ämne hvilket prepareradt le\'ereras direkt ur ugn; tagel, som numera i Tyskland, därifrån det mesta i bruk varande tages, enligt lag måste \'ara desinficieradt; allt nytt och i de flesta bättre affärer ej mer än något 6 månader gammalt; bör intet tal om ohygieniska möbler behöfva förekomma. Det blir först när man köper gamla möbler eller förut begagnade material man kan börja fråga sig om dess hälsofarlighet eller h\'arifrån de förskrifva sig.

Till sist några ord om stoppmöblernas förklarade fiende malen. Från långa tider tillhaka hafva husmödrarne klagat öfver malens gräsliga härjande bland möblerna och oaktadt tagel ej numera användes i sådan myckenhet som förr är 'malen en plåga för många hem.

Jag \'ill inte tala om, hur många huskurer som an\'ändts för denna fiendes utrotande och huru otillräckliga de varit. Ett är säkert, att de må anses vara lika bra allesammans, men hjälpa endast om husmodern samtidigt anställer ett ordentligt utrotningskrig med daglig jakt på de objudna gästerna, tills ingen fins kvar till släktets förökande.

Att de nu\’arande sittmöhlerna ej uppnått den högsta möjliga utveckling, ens praktiskt eller tekniskt taget, <är lika säkert som att vi under nuvarande arbetsförhållanden ej kunna emotse synnerligen stora framsteg i den vägen. Men man må hoppas, att nya tider framdeles som hitiills må f(")ra med sig nya idéer och nya former för såväl det tekniska som tlet konstnärliga i fråga om sittmöhlerna. Vi, som nu \’erka, få då vara glada om omdfimet om oss kan bli lika godt som det vi måste skänka \'åra föregångare i yrket.

Fig. 31 Moderna möbler.