Svenska slöjdföreningens tidskrift

16

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

småningom aflägsnade man sig från tyget som underlag och reticella syddes endast med tillhjälp af uppspända trådar, hvarvid rutorna alltjämt bibehöllos. \dd dessa spetsar bildar en liten knypplad udd afslutningen. Redan tidigt skilde man på de bårdliknande spetsarna, som gingo under det gemensamma namnet freggi, frisi, och uddarna = merli eller det numera allmänna merletti. Mönstren, som först äro strängt geometriska, bli smånnigom friare; med ett ganska betecknande namn kallas de spetsar, där man helt och hållet öfvergifvit rutindelningen och de raka linierna “punto in arie*. Men de bibehålla dock den ytterst fina och förnäma hållning, som jag fann utmärkande för de äldre mönstren. Och äldre mönster användas nästan uteslutande. Dels kopieras de gamla spetsar, som ännu finnas i de bolognesiska adelsdamernas samlingar^ dels syr man spetsar eftei gamla mönsterböcker. En sådan är artisten Aurelio Passerottis år 1591 i Bologna utgifna och Maria Gonzaga d’Este, hertiginna af Ferrarra, tillegnade “Libro di Lavorieri“. Bland de många mönsterböcker, som just denna tid utgåfvos, nämner jag här endast denna, då den så särskildt tyckes tillhöra den bolognesiska skolan. Till de öfriga återkommer jag senare. — Det var en händelse, som gjorde att Aurelio Passerottis bok med de ståtliga, utomordentligt vackra mönstren kom i grefvinnan Cavazzas händer. En hennes vän fann en dag i sitt bibliotek en liten bok, där mönster till spetsar voro tecknade för hand med tuschpenna, ett fullkomligt unikt litet häfte. Och med en fråga om det lilla arbetet mcijligen kunde vara till någon nytta, öfverlämnade han till grefvinnan den bok, som i fråga om utsökta mönster varit en verklig guldgrufva för henne. H\’arje dam i 1500- talets Bologna ägde där sitt särkilda mönster, hvari hennes vapen och en del emblem ingå. Ovisst är, om spetsar någonsin utförts efter dessa mönster — i alla händelser utföras de nu flitigt. Bland alla de spetsar, som visades mig, var särskildt en sjmneiiigen praktfull. Den hade kopierats, tillhörande en mässkjorta från 1600-talet, som burits af påfven Pius den \" (Borghese). — I jämförelse med den utsökta rikedom, finess och smak, som äro typiska för de äldre mönstren, verkade de moderna, där mer eller mindre strängt stiliserade växter tjänade som motiv, ytterst litet tilltalande.

1 fråga om sydda spetsar intar i Italien \"enedig jämte Bologna den ledande ställningen. — En tysk konstforskare har yttrat på tal om spetsindustri i de gamla Nederländerna; “Liksom inom måleriet skilde sig äfven på vårt område stad från stad, landskap från landskap, och skolor uppstodo, ofta på helt kort afstånd från hvarandra, men uppvisande en så fullkomligt olika karakter i sina frambringelser, att man lika litet kan förväxla spetsarna från Ypern med dem från Mecheln som flamsk och holländsk konst. “ — En så olika karakter visar sig äfven mellan de bolognesiska och de speciellt venetianska spetsarna. — Att punto tagliato är inhemsk i Venetien lika väl som i Toscana, har jag redan nämnt, och att reticella tidigt fördes till Venedig och där omhändertogs med lifligaste intresse, därom få vi god kunskap genom alla de mönsterböcker, som mot slutet af 1500-talet utgåfvos, och som ge vittnesbörd om, till hvilken fullkomning reticella äfven på främmande mark utvecklat sig. Hv^ad mönsterböcker beträffar, nämner jag bl. a. Giacomo Francos “Nuova inventione di diversi mostri“ utgifven år 1596 och i en lång och ytterst sirligt skrifven inledning tillegnad “La molto magnifica signora Adriana Palma. “ Tyvärr måste jag här förbigå allt det intressanta som såväl bokens dedikation som anvisningarna för själfva mönstren innehålla. Af öfriga mönsterböcker är Niccolo d’Aristotiles utgifven redan år 1529 och Cesare Vecellios “Corona nobili Donne“ 1597. Denna senare upplefde ej mindre än 9 upplagor. I Frankrike, där de italienska spetsarna genom Catharina de Medici blifvit kända och uppskattade, samt efter att länge ha efterbildats, slutligen öfvergåf\’os för en inhemsk produktion, utkom år 1587 Federigo da \finciolos, drottning Louise tillegnade verk, som främst berör points coupés. Boken inledes med en i tidens stil skrifven sonett. Siena får år 1593 sin mönsterbok af Matteo Florimé och 1 l’ad(n'a utger fra Hicronimi år 1555 ett verk om spetsar, hvilket 1604 följes af ett annat