Sida 343
NÅr.or OM ITALIENSKA SE ETSAR.
I flere stora salar sutto arheterskorna, hvar och en enligt gammal sed sysselsatt med den art af stygn, som hon fått till sin särskilda uppgift att utföra, och som hon med snabba, flitiga fingrar förstod att utföra utsökt väl. — Innan spetsen hörjas, sammansys det tygstycke, på hvilket mönstret är uppritadt, med ett annat underliggande. ICn grof tråd lägges sedan kring alla konturer och öfversys med korta mellanrum. I denna tråd fästes sedan hela spetsen och ined största lätthet lösgöres den, då den är färdig, frän mönstret, genom att man skiljer de båda tygstyckena från h varandra. När konturtråden hlifvit fastsydd, börjar man .sy .själfva spetsen. För.st sys de tätt fyllda delarna, ■•guipuren“, sedan reliefferna. De bottnar, som mest begagnas till guipuren, äro stelline (' = stjärnorr. pannetti ( = sinä bröd) och sbari. Relieffen är dels ”altf> rilievo“ eller “basso rilievo“ (hög eller låg rclieff), dels en mellansort, “ rilievo punto capa". Den sistnämnda och alto rilievo sys med languettstygn öfver flere eller färre trådar, rilievo basso med kaststygn öfver endast en tråd. De små lösa delarna, “sinerli“, som pryda guipuren, sys sedan med languettstygn på själfva spetsen, h varefter slutligen “il borodino", kanten göres färdig, och spetsen lösgöres från mönstret. Punto Hurano förfärdigas pä samma sätt. dock så, att “il fonde tulle“, tyllbotten, göres färdig strax efter guipuren.
Utom dessa spetsar förfärdigas äfven hos Melville & Zeffer andra italienska: punto tagliato, “merletti mosaico", där hvarje stycke knypplas för sig och sedan sys tillsammans, “merletti fuselli" == knypplade spetsar och en art hålsöm = “trafori".
Ett annat etablissement, som jag äfven fick tillfälle beseka, är Jesuiums. Det ger arbete åt ett stort antal brodöser, och afsältningen tycks vara mycket stor, men det är i konstnärligt afseende mindre betydande.
Hvad mönster angår, tyckes man i V^enedig med förkärlek hålla sig till de gamla rika praktfulla mönstren, men använder också nyare sådana.
Jag nämnde“ merletti fuselli“ eller “punto a piombini“, som de knypplade spetsarna kallas. Äfven de härstamma antagligen från Italien, fastän Flanderne söka tillägna sig äran af deras uppkomst. Man anser deras uppkomst samtidig med de sydda spetsarnas. Milano och Genua blefvo de platser, där de företrädesvis tillverkades, men konsten att knyppla spred sig snart vida omkring, och tidigt finna vi den särskildt i Schweiz och Flandern. De tidiga italienska knypplade spetsarna utfördes gärna efter de talrika mönstren för sydda spetsar.
Också till vårt land har knypplingskonsten hunnit, och hos oss har den utvecklat sig till egenart och fullkomning. Är kanske steget långt mellan de rika italienska mönstren och våra enklare, så äro dock våra spetsar på intet sätt underlägsna. De skiftande bilder och stämningar, som våra allmogekvinnor förstå att dikta in i sina arbeten ge dem ett högt värde. Jag finner mellan de italienska och dem samma skillnad som mellan Italiens mångbeprisade, yppiga skönhet och den underbara, tjusande och fina fägring, som fyller hela vårt land.
Källa: Internet Archive ·
