Svenska slöjdföreningens tidskrift

10

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

att denna skrifbyrå har något att göra med Boules verksamhet. Stilen i ornamentiken pekar åt annat håll, dock åt franskt.

.Särdeles under senare hälften af 1600-talet, liksom under hela 1700-talet, var det ytterst vanligt, att den franska konstmöbelsnickaren utförde sitt arbete efter mönster, som tecknats af tidens konstnärer. Ja, det fanns sådana konstnärer, hvilkas hela verksamhet egnades åt dylika mönsterritningar. Dessa erhöllo det betecknande namnet “ornemanistes". De teckningar, som utfördes och i gravyr mångfaldigades af “les ornemanistes francais“, utgjorde en codex, hvarur tidens konstslöjdidkare hämtade sina mönster. Så är ock fallet med denna skrifbyrås tillblifvande. Bläddrar man nu bland dessa ornemanisters blad för att finna den källa, hvarur skrifbyråns mästare öst, så stannar man utan betänkande vid Paul-Androuet Du Cerceau, sonson till den berömde Jacques-Androuet Du Cerceau, som var löOO-talets störste franske ornemanist, och son till Jean-Baptiste, som konstruerade Pont-Neuf i Paris. Denne Paul-Androuet Du Cerceau var verksam under 1600-talets senare decennier och början af 1700-talet. Han uppgifves hafva dött omkring år 1710. Bland hans “Divers ornements de feuillages en forme de panneaux å Tusage de ceux cui excercent le dessein“, utgifna hos den bekante förläggaren F. de Poilly i Paris, som dog år 1693, går skrifbyråns utsökta ornamentik igen i all sin rika omvexling, sin stiliserade naturalism och sin franska elegans.

FRÅN NORRKÖPINGSUTSTÄLLNINGEN,

.VF

E G. FOLCKER.

Så hastigt som industriutställningarna i våra dagar följa på hvarandra — hos oss liksom öfver allt i världen, — kan man knappast vänta att vid hvaije kommande ny utställning finna särdeles stora framsteg gjorda sedan den näst föregående inom alla de olika industrigrenar, hvilkas alster på dessa utställningar komma till synes. Malmö, Stockholm, Gefie, Helsingborg, Norrköping det ligger endast ett par år mellan hvar och en af dessa stationer i vår industris utveckling, och jämför man de två senaste täflingarna med h\'arandra, så förefalla de nog rätt ensartade och några vidare slående rekord kan man väl knappast anteckna.

Men ser man tillbaka de tio år som förflutit sedan den vackra Malmöutställningen, den djärfva fiiregångerskan till hufvudstadens storartade täflingsfest, då märker man nog, — på alla områden skulle jag tro — att det varit ett stadigt framåtgående och att detta års resultat äro bättre, rikare och mera betydande.

Inom konstindustrien har utvecklingen under dessa år gått från ett nästan absolut slafveri under förgångna tiders stilformer till en redan ganska proncerad sträfvan efter ett originelt och personligt skapande. 1 samma mån som verklig komposition trädt i stället för kopiering och imitation, har den konstnärliga nivån höjts och fordringarna på en miinstergill konstslöjdprodukt äro i våra dagar helt andra än under stilimitationens tider.

Men konstnärlig orginalitet är ingalunda allom gifven, och imitatorum pecus frodas alltjämt, ehuru den numera icke rör sig med de gångna tidernas stilformer utan härmar de lef\ande nyskaparnes personliga och individuela uttryckssätt.