Sida 40
34
SVENSK/l SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905.
mycken fördel bör kunna användas i mattor, dukar och portierer endast i en finare kvalité och lämpligare mönsteranordning. Hästtäckena från Kronobergs och södra delen af Jönköpings län voro däremot i skälblad, de från nordvästra delen endast randiga eller enfärgade. Högst sällan tog man fel på detta, så karakteristiska voro de hållna.
Den öfriga slöjden på torget härledde sig från äfven de angränsande Jönköpings, Kalmar och Karlskrona län samt de från hvarje svensk marknad oskiljaktiga korgarne från \'estergötland. Den var hvarken talrik eller af synnerligen god kvalité, snarare jämbördig med fabriksarbetet och till dettas pris. Därtill florerade prutningssystemet i stor utsträckning.
Då jag frågade en gumma, hvarför de gjorde sina väfvar så glesa och endast af halflinne, s\'arade hon helt öppenhjärtigt: “dumma voro vi väl eljest, då ingen bryr sig om, hurudan varan är, endast den är billig. Jag får icke mera för den tjocka väfven än
för den glesa, det har jag nu försökt och därför tar jag den goda med mig hem igen;
den dåliga vill jag inte slita på själf: det nyttar ingenting till.“
Öfverallt den samma gamla visan, att där folk ej mer förstår att uppskatta det goda, går detta under och lämnar det dåliga i sitt ställe åt ett oförståndigt folk. Det är naturligt, men följden därför icke mindre sorglig.
Hur mycket slöjden än sjunkit, är emellertid grunden ännu god att bygga på och afsättningsmöjligheter för den finnas och skola finnas ännu mer, då fördelen af den gedignare slöjdens användande inom hemmen åter inses äfven i landsorten, där den förståelsen nu är beklagligt liten.
Mindre än inom Hallands län kan denna insikt knappast länkas. Där tycks den helt och hållet ha försvunnit ur allmogens begrepp. Och inom folkets hem känns detta
sorgligast; ty så länge slöjden håller sig kvar där, ha vi dock hopp om, att den skall
kunna återupplifvas.
Det var på utställningen i Varberg, detta beklagliga förhållande tydligast gjorde sig skönjbart. För öfrigt en ganska omfångsrik hemslöjdutställning, blott icke i egentlig mening folkets, ty af 206 nummer voro endast ungefär 30 nummer enkel god folkslöjd mattor, vadmal, spänad o. d. — och tillhörde snarare ett slocknande än ett nu lifskraftigt släkte. .Så fanns där spånad af fyra gummor med sina 80, 89, 90 och 95 år, väfnad af fyra med 63, 80, 81 och 82 år, strumpor af två med 74 och 86 år. Däremot kom en tolfåring med Hardangersöm, en elfvaåring med broderi, en tioåring med stickning, en nioåring med virkning och en sjuåring med broderi. Och detta var någonting betecknande för utställningen, hur det äldre, gedigna nyttighetsarbetet för husbehof måst \ika för sådana meningslösheter som målning på sammet och siden, glödritning o. d. Filr öfrigt fyllde målning på trä och porslin, läderplastik och annan lyxslöjd två stora salar fran golf till tak och jag vill minnas äfven något af den tredje. Därtill upptog det nu vid alla utställningar traditionella försäljningsbordet för glödritning och blomsterkort en häpnadsväckande yta. Det var lyxen, onödigheten, som här utställdes och belönades; ty ett förutbestämdt antal belöningar skulle utdelas, och då en god, allvarlig slöjd ej fanns, utdelades ändr)ck belöningarna till hvad som fanns.
Det märktes dock af prislistan, att nämnden insett vikten af att först och främst framhålla det allvarliga, ty nära nog alla sådana föremål hade blifvit utmärkta, så godt det sig nu göra lät. I'örsta priset jämte damernas hederspris tillföll emellertid under dylika förhållanden en stor väggbonad, sydd på kläde, utsökt utförd och tålamodspröfvande, men ritad och iordningställd af Handarbetets vänner.
Hvad som förtjänat denna särskilda utmärkelse bör vara den fina smaken, att för sitt mönster välja en utmärkt förebild. Men hvilken följd för allmogens hem och den än allvarligare hemslöjden, till hvars uppmuntran utställningen var anordnad, skall denna prisbedömning medföra annan iin ett stegradt lyxbehof med sina trasgranna och damm-
Källa: Internet Archive ·
