Svenska slöjdföreningens tidskrift

12

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905.

hela personligheten genomträngande njutning, som rökningen medför. Då man ser en vacker netzké, kan man förstå, h vilken fröjd det bör bereda en japan att samtidigt med rökandet fingra på dessa små konstverk, af hvilka ej mindre än 130 omsorgsfullt utvalda exemplar finnas i den Martinska samlingen. De äro utförda med en förvånande fantasi och ofta med en trots formatet verkligt storstilad konst.

En japan skulle gripas af högaktning, om han finge höra, hur som bland dessa konstverk åtskilliga äro utförda af berömda 1700-tals-mästare, sådana som en Masanao, en Tomotada, en Masafoussa — Sniglar, pumpor, flugor, lustiga typer ur folklifvet, snart sagdt allt användes till motiv för en netzké af dessa stora Kleinmeister. Äfven skulpturer af större format finnas. Bland dessa märkas en blind tiggare af oefterhärmlig komik i sin illpariga oförskämdhet, en statyett utförd i bränd lera, samt en förträfflig mulåsna i träskulptur med emalj och slutligen en koreansk ryttare i brons, lika sällsynt som en koreansk soldat i det nu pågående kriget om Korea.

__ _ _ _ _ Vid 1500-talets början infördes porslinstill¬

verkningen till Japan från Kina. Man instämmer utan svårighet med den store franske Japankännaren Louis Gonse, då han yttrar, att Japan, då det gäller porslin, ligger under sina kinesiska läromästare. Mycket af det japanska porslinet lär också blott vara afsedt för export. De japanska fat i blått, rödt och gu’d mot det hvita porslinet — en sort, som hos kännare går under namn af chrysantémo poeonienne — på grund af sitt chrysanthemumoch pionmönster — påminna väl mycket — de må vara hur dyrbara som helst — om femtioöresbasar. Dylikt förekommer dock ej i denna samling. Så mycket mera hänförande är i stället den japanska fajansen, och som prof på denna innehåller samlingen ett rökelsekar, stort som ett jätteblomkålhufvud och afbildande hvita chrysanthemum mot gröna med ovankg ädelhet

Fie. 17. Bronsfigur — sittande nian. ^ jiij i r °

formade blad. Det ar ett praktstycke fran Koutanifabriken. Några gamla skålar, lämpliga att därur förtära ris och bönsås, äro i sitt koketteri med bondaktigheten i själfva verket alster af det mest utsökta raffinemang. Kraftiga färgklickar af blå eller grön glasyr brjfia sig mot det gråbruna lergodset och frambringa en stark och egendomlig skönhet.

Mycket af det vi i Europa kalla japanskt är visserligen ibland utfördt i Japan, men för barbarerna, liksom vi från hufvudstäderna utföra en massa skräp till landsorten eller skicka laddningar med trasgranna prydnadsföremål till Sydamerika.

l ett japanskt hem härskar den strängaste smak. Alla saker äro vackra, ofta dyrbara. Man får ej glömma, att man befinner sig i ett land, där till och med barnen önska akta sina leksaker och från sin spädaste ålder lära sig vörda den konstskicklighet och tiet arbete, som äro nedlagda på deras dockor.

Golfvet i ett japanskt rum är belagdt med enkla säfmattor, hvilka aldrig smutsas, emedan japanerna, liksom européerna under medeltiden, aftaga skorna vid inträdet och gå i strumplästen inne i rummen. Inga sittmöbler förekomma. Väggarna bestå af papper, spändt på träramar. På den ena väggen är en estrad, där gudabilderna stå. Här finnas äfven röikelsekar och vaser, hvilka alltid äro prydda med blommor, konstrikt ordnade efter blomisättningslärarens — ikitanans — föreskrifter. En kakémono — på tyg målad tafla — som kan hoprullas, sitter pä denna plats. Vid fester och besök uppsättes den