Sida 133
Tolfte kapitlet
TOLFTE KAPITLET
133
an att Sodern snart blef besegrad, och att Nordens sak, rattvisans sak, skulle triumfera, tack vare Grant, tack vare Lincoln.
Men detta tilldrog sig den 30 Mars 1865, och de hade ingen aning om, att sexton dagar derefter skulle ett skandligt brott begas i Washington och Abraham Lincoln pa, langfredagen falla for en fanatikers kula.
TOLFTE KAPITLET.
Uren stallas. — Pencroff nojd. — Miastiinkt roll. — Roda ana Iopp. — Lincoln-ona floi'a. — Deaa fauna. — Bcrgsfasanerna. — Kangnruerna forfoljaa. — Agutin. — Grant-sjon. — Atcrkomat till Spigeln.
Nybyggama pa Lincoln-on kastade en sista blick omkring sig, hvarefter de gingo rundt kratern pa dess smala rand, och en halftimme senare befunno de sig ater i sitt nattlager pa den forsta platan.
Pencroff ansag det nu vara frukostdags, med anledning hvaraf fraga vacktes om att stalla Cyrus Smiths och korrespondentens klockor.
Man vet, att hafsvattnet visat forsyn for Gideon Spiletts klocka, emedan korrespondenten genast hade blifvit kastad sa, langt upp pa stranden, att vagorna icke kunde na honom. Den var ett ypperligt ur, en iikta fickkronometer, som Gideon Spilett aldrig glomt att omsorgsfullt draga upp hvarje dag.
Hvad betraffar Cyrus Smiths ur, hade det naturligtvis stannat under den tid, som han tillbragt bland sandreflarna.
Ingenioren drog derfor upp det, och da han af solens hojd drog den approximativa slutsatsen, att klockan maste vara omkring 9, stable han sitt ur pa denna timme.
Gideon Spilett amnade folja bans exempel, men ingenioren hejdade honom nu, i det han fattade hans hand och sade:
Källa: Internet Archive ·