Den hemlighetsfulla ön

FEMTE KAPITLET

51

FEMTE KAPITLET.

Anordning af bo9taden. aaken. — Man letar pa stranden. — Korrespondentens och Nabs aterkornst. — Blott en enda tandsticka ! — Don sprakande eldbrasan. — Den forsta qviillsvarden. — Den ftrata natten pi fast mark.

Det forsta Pencroff foretog sig, sedan briinslet blifvit lossadt, var att gora halan beboelig genom att afstanga de gangar, genom hvilka luftstrommen tog kosan. Sand, stenar, hopflatade grenar ocb fuktad joi'd tillsloto hermetiskt de gangar i &'t, som lago oppna for de sydliga vindarna, och isolerade dess ofre del. Blott en smal och krokig gang, som utmynnade pa, sidan, lemnades oppen for att leda ut roken och framkalla drag i spiseln. Bostaden blef salunda afdelad i tre eller fyra kamrar, om man kan gifva detta namn at lika manga morka halor, med hvilka knappt ett vildt djur skulle nojt sig. Men man var emellertid pa, det torra och kunde sta rak der, atminstone i den storsta af dessa kamrar, hvilken lag i midten. Fin sand betackte marken, och ofver hufvud taget kunde man draga sig fram der i afvaktan pa nagot biittre.

Under arbetet sprakade Ifarbert och Pencroff.

— Kanske ha vara kamrater, — sade Harbert, — funnit en battre bostad an vi?

— Det ar mojligt, — svarade matrosen, — men latas derfor inte! Det ar battre att ha en Strang for mycket pa, sin bage an att inte ha nagon alls.

— Ack, — infoll Harbert, — matte de ha herr Smith med sig, matte de aterfinna honom, och det aterstar oss da blott att tacka himlen!

— Ja, — mumlade Pencroff, — det var en kail, det, och en rigtig karl s'en !